Vill du veta mer om mig som står bakom Text & Tid? Här är 20 frågor om både stort och smått.
1. Vilket är ditt fullständiga namn?
Jenny Maria Tedjeza. Innan jag gifte mig hette jag Jenny Nyström och det fick ofta personer i den äldre generationen att börja prata om tomtar. Konstnären Jenny Nyströms motiv är ju så vanliga på våra julkort. Namnet Tedjeza tog min svärfar med sig hit när han flyttade från Algeriet på 1960-talet.
2. Hur gammal är du?
45 år.
3. Bor du ensam eller tillsammans med andra?
Jag bor med min man och våra två tonåringar. Vi har också katterna Ozzy och Selma, namngivna efter två kulturella storheter.
4. Var är du född?
Osby i nordöstra Skåne. Uppväxt på flera olika orter i Göinge.
5. När kom du på att du är bra på att skriva?
På högstadiet. Vi hade ett evenemang för att dra in pengar till en klassresa och lokaltidningen skulle rapportera. Reportern bad någon skriva ner information om evenemanget och uppgiften föll på mig. När tidningen kom såg jag att reportern hade snott min text rakt av. Glädjen över att skriva tillräckligt bra för att komma med i tidningen var större än ilskan över att hans namn stod under min text.
6. Hur lång är du?
168 cm och numera kortast i familjen.
7. Vad lägger du mest pengar på?
Böcker och garn. Böcker kan man inte ha för många, men jag har alldeles för mycket garn.
8. Hur många syskon har du?
Tre systrar och en bror.
9. Vilken är din favoritfärg?
Länge var det lila, men nu måste jag nog säga ljusblått.
10. Vilket fotbollslag håller du på?
IFK Göteborg. Göteborg har varit hemma under hela mitt vuxna liv och Blåvitt är en anrik kamratförening. Dessutom är min man en hängiven supporter som går på alla hemmamatcher.
11. Hur bor du?
I ett hus från förra sekelskiftet som aldrig blir färdigrenoverat trots att vi hållit på i femton år.
12. Vad gör du varje dag?
Läser, virkar och snusar. Skulle vilja säga att jag tar en promenad varje dag också, men det händer att jag struntar i det när vädret är kasst.
13. Vilken är din favoritmat?
Jag älskar verkligen god mat, så det är svårt att välja. Men Biff Stroganoff, kanske.
14. Vad ser du mest fram emot?
Att bli färdig med mitt bokmanus.
15. Vilken författare, död eller levande, skulle du vilja du ta en öl med?
Spontant säger jag Bodil Malmsten, för att det finns så mycket jag skulle vilja fråga henne om. Sedan är väl alla nyfikna på Strindberg. Jag gissar att han antingen skulle vara fantastisk att prata med eller fullständigt svår, beroende på humör.
16. Vad har du alltid i kylen?
Pepsi Max och yoghurt.
17. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Jag är en extrem morgonmänniska och går upp när många normala människor fortfarande tycker att det är natt.
18. Vilken är din favoritblomma?
Jag tycker mycket om syrener. För färgen och doften, och för att de blommar när sommaren är ny.
19. Vad läser du just nu?
Läsa innantill och bli en annan: om skönlitteraturens nyttighet, av Carl-Göran Ekerwald. Han är en enastående skribent och nu vill jag läsa alla titlar i hans bibliografi. Det kommer att ta ett tag…
20. Varför bloggar du?
Jag arbetade i många år på en tidningsredaktion med strikta ramar för vad och hur jag skulle skriva. Text & Tid är mitt sätt att äga min egen penna. Dessutom hoppas jag kunna sprida lite läslust, skrivlängtan och bildningsiver till dem som hittar hit.
Mer om bakgrunden till bloggen kan du läsa här.
Ja, dessa stickande och virkande kvinnor med sina samlingar av garn. Många är de turer, mest under höst och vinter, som vi gör till ”Kilafors garn”. En klassisk affär här i norr, ganska nära vår fritidsstuga som ligger vid samma sjö (Bergviken). Vi kan paddla till garnaffären om vi vill. Men det är ju mest under kalla årstiden det ska handlas mönster och garn. Isen ligger, så det blir bilen.
Det låter som en alldeles underbar plats på jorden 🙂
Du berättar om dig själv att du arbetade med tidningen Proletären
och därför vill jag få din syn på IDENTITETSPOLITIK.
Hösten 2019, tror jag det var, som jag en lördag skulle åka och köpa
Folket i Bild/Kulturfront på kommunistiska Partiets Bokhandel,
då var det stängt. Då kom jag på att vänstern skulle mota en
invasion av nynazister vid Korsvägen, mycket riktigt på Heden
hade tusentals marginaliserade grupper samlats och jag
pratade med några KP-medlemmar jag lärt känna.
Jag undrade vad alla dom här människorna höll hus när det var
anti-krigsdemonstrationer. KP intar nog en framskjuten plats
i min rangordning av grupper som idkar identitetspolitik.
Hej Tommy! Min syn på identitetspolitik är kort och förenklat att den fokuserar på symboler och språk istället för konkret och materiell exploatering. Detta var en av många anledningar till att jag lämnade K och den organiserade vänstern. Jag menar att vi behöver arbetarpolitik och att vänstern på många sätt agerar utifrån andra klassintressen. Hoppas att detta något besvarar din fråga.
Tack för svaret
”att vänstern på många sätt agerar utifrån andra klassintressen. ”
Det får du utveckla.
Dom flesta som har lämnat SAP och V och röstat på SD
är ju arbetarklass, känner flera. Läste Bim Clinells bok ” Dom
hunsades revansch” där hon tog upp hur Le Pens parti
utnyttjade arbetarklassens missnöje med dom övriga
partiernas politik gentemot arbetarklassen.
Man bör, enligt mig, noga studera vad som hände under
Weimarrepubliken, 1920-talets Tyskland. Där Hitler skickligt
utnyttjade osämjan mellan partier på vänsterkanten.
Noggrann läsning av t.ex Kurt Tucholski´s reportage.
Jag menar bara att vänstern idag till stora delar drivs av mellanskiktens intressen, inte arbetarklassens. Att många arbetare går till SD beror delvis på detta. Det betyder inte att jag tror att SD sysslar med arbetarpolitik, utan att vi helt enkelt saknar en politisk kraft för arbetarklassens intressen.
Men SD driver en del viktiga frågor som fattigpensionärernas
situation, det behöver ju inte mellanskikten göra.
Mellanskikten har ju den totala hegemonin i samhällets
ledande funktioner inom politik, byråkrati, kulturliv, näringsliv,
media. Vi som har befunnet oss i arbetarklassen hela livet,
oss betraktar man som helt misslyckade individer och
gör man som jag utmanar dess klokskap, då får man veta
om att man lever. jag har sett det på Lindelof.nu där jag
har gått till attack mot medelklassen Så länge man tiger still och inrättar
sig som underdånig arbetare och flitig konsumentslav
då får man en relativ lugn tillvaro.
Mellanskiktsvänstern är inte ett dugg bättre, dom är ännu
aggressivare för att behålla sitt tolkningsföreträde.
Tydligast var det när Gudrun Schyman var partiledare,
då flyttade många fram sina positioner, alla blundade
för att man hade en aktiv alkoholist som ledare.
Hon kom till makten bl.a genom att anklaga Lars Werner
för att han hade alkoholproblem, viken såpopera.
Då blundade, Åsa Linderborg, Susanna Alakoski m.fl
Dom har lyckats mörka inom Vänsterpartiet att man
var med om att ”införa vinster i välfärden”.
Gå till läggen som alltid Jan Myrdal sa.
Fibbarna har också mörkat ända sedan 2008, då Myrdal
berättade i Aftonbladet att han tillsammans med
Gun Kessle sparat pengar för att bege sig till en klinik
i Schweiz där dödshjälp tillämpades.
Detta drastiska ställningstagande för rädslan att hamna
inom svensk äldreomsorg med dålig mat som just då
var livets viktigaste fråga.
Efter detta pratade han bara om Arbete och könet och
det svalde alla papegojor som avgudade J.M
Han har bevisligen gjort mycket bra men även en hel
del stolligheter, personangrepp m.m