Det är som att sommaren kommit av sig, blivit avbruten mitt i en mening. Istället för att njuta av ljumma kvällar på altanen hukar vi oss i störtskurar och snålblåst. Havet är blygrått och oroligt.
Jag dras med en besvärlig skrivkramp. Sitter långa stunder vid datorn och bara glor på strecket som blinkar där meningarna borde ta form. Känner mig tom och tänker att orden kanske är slut nu. Kanske har jag ingenting mer att säga.
På Instagram cirkulerar utmaningen 7 saker om mitt skrivande där både etablerade författare och hobbyskribenter berättar om sina alster, sina rutiner och kreativa processer. Jag börjar fundera på hur min lista skulle se ut och om den skulle kunna hjälpa mig att komma loss. Kanske så här:
1
Jag är en utpräglad morgonmänniska och skriver som bäst i ottan. Sedan blir det ofta sämre och sämre i takt med att dagen fortskrider.
2
Har gått Textlabbet på Bona folkhögskola. En lärorik och viktig period som resulterade i att jag romandebuterade 2010.
3
Blir inspirerad av att läsa. Riktigt bra skönlitteratur, såklart, men också essäer och facklitteratur. Att läsa och att skriva är för mig inte två olika aktiviteter utan delar av samma process.
4
Har burit runt på en och samma romanidé i flera år men har fortfarande inte hittat rätt form för berättelsen.
5
Mitt professionella skrivande började med en stående tv-krönika som jag sedan fortsatte med i många år parallellt med annat skrivande.
6
Personporträtt är det journalistiska skrivande som jag tycker är roligast. Det är något med att försöka fånga en människa och ett möte i text som känns lika nytt och spännande varje gång.
7
Skriver dagbok i perioder. Tänker alltid att jag ska få in en rutin som håller men sedan rinner det ut i sanden ändå.
Vad vill du berätta om ditt skrivande?
Läs mer
20 frågor till skribenten
Sanning, dikt och förbannad lögn
Släpp svordomarna fria
Intervjuserie: 7 frågor till författaren
Gillade du det här blogginlägget? Prenumerera gärna på mitt nyhetsbrev!
Brevet kommer en gång i veckan. Det är helt gratis och du kan avsluta prenumerationen när du vill.
Jag är inspirerad av Sofias hemmagympa. Hon som blev TV-trösterska under pandemin. Jag uppfattar att hon säger: ”Gör något litet varje dag i din vardagsmiljö – men gör det.”
Min hemmagympa:
Skriver en bok- eller filmrecension.
Kommenterar inlägg på någon blogg. Jag läser gärna de andra gubbarna hos lindelof.nu eller Bitte Assarmos på Det goda samhället eller Jenny Tedjeza på Text & Tid.
Ibland skriver jag ett eget blogginlägg (hos lindelof.nu).
Sådant håller mig i gång. Och är en kamp mot det där lilla strecket på en blank sida. Jag tror att det handlar om att SVARA på det någon säger/skriver. Svara är många gånger lättare än att både fråga och svara. Dialogen. Det dialogiska ordet!
När jag läser exempelvis Cullbergs bok om skrivkramp slår det mig att alla de stora (Dagerman, Strindberg) med skrivkramp EGENTLIGEN skrev hela tiden. Dagerman skrev sina Dagsedlar. Strindberg skrev dagböcker (ibland ockulta sådana).
Och PO Enquist som sades ha skrivkramp i alla år då han söp, skrev ju filmmanus och artiklar i Expressen, och böcker tillsamman med kompisen Anders Ehnmark.
Varför envisas man med att kalla det för skrivkramp?
Kanske har Romanen (med stort R) blivit en galen symbol för skrivande. En hägring som skapar ångest. Skrivandet är!
Nyligen lånades Kristina Lugns posthumt utgivna ”Inte alls dåligt”. Vid läsning slår det mig att den inte är dålig, men det märks att boken är utkast, som ska bearbetas en massa gånger. Till och med en diktardrottning som Lugn började med att skriva ganska dåligt, sedan inte alls så dåligt…
Ja, du har verkligen gjort svarandet och dialogen till en konstform! Det påminner mig ofta om Carl-Göran Ekerwalds essäer som ju väldigt ofta är ett svar på sådant han har läst. Blev både glad och inspirerad av din kommentar och ska fokusera på det dialogiska ordet.
Härligt med din respons. Såg du förresten, apropå Ekerwald, min recension av hans senaste?
https://www.lindelof.nu/gamlingars-visdom/
Nu har jag läst. Tack för att du gjorde mig uppmärksam på texten. Som så ofta väcker du nyfikenhet och bjuder in till egen läsning. Tänker också att det är en lycka att Ekerwald har fått bli så gammal.