Det förbjudna har en viktig plats i litteraturen. Carl-Göran Ekerwald förklarar varför.
I Läsa innantill och bli en annan argumenterar Carl-Göran Ekerwald för skönlitteraturens nyttighet. Inte i meningen att den gör oss mer produktiva, lydiga eller hälsosamma, utan för att konstens ”ande” gör oss mer stridbara och livsdugliga. Eller med poeten Rumis ord; den ökar vårt oberoende i världen och gör människan mänskligare. Att läsa kan göra oss till en annan.
Ekerwald prövar i Läsa innantill och bli en annan olika vägar in till skönlitteraturen. Här finns läsningen som asyl och räddning. Han presenterar också de hinder och gåtor vi kan stöta på i litteraturen och visar hur läsning är ett sätt att tala med de döda. Bland mycket annat.
Författaren förflyttar sig obehindrat och utan synliga skarvar mellan litteraturhistoriens epoker och författare. Vi landar i antikens dramer för att i nästa stund befinna oss i nordiskt 1900-tal. Det är Shakespeare, svensk arbetarlitteratur, Bob Dylan, engelskt 1800-tal, isländska sagor och stora poeter. Rikedomen i referenser är i sig imponerande, och Ekerwald är mästare på att hitta sambanden. Varje kapitel bjuder varmt in oss att dela hans läsglädje.
Det förbjudna
Jag fastnar allra mest för kapitlet Det förbjudna. Här ligger litteraturens nyttighet i att människor inte behöver gå omkring och tro att de är ensamma om sina perversa, mörka eller olämpliga tankar. I litteraturen får vi veta att vi inte är mer nattsvarta inuti än andra.
Ekerwald tar också upp hur vi i litteraturen hittar det som politiker och andra moralister fördömer. Statsmakten vill att vi ägnar oss åt de vanor som enligt vetenskapen är sunda. Makthavare tar inte hänsyn till att vetenskapen är i ständig förändring och att det som idag är en god sak kan vara inhumana övergrepp i morgon.
”När staten vill fostra den enskilda människan efter sin ’vetenskap’, hamnar vi i ett envägstänkande”, skriver Ekerwald. ”Plötsligt existerar de onda och de goda. Det pågår ett ’fördjävligande’ av det som staten betraktar som oarter.”
Han menar att ”moralisternas fanatiska uppbyggelsearbete” avslöjar en brist på kritiskt tänkande. Moralister tror att allt bara blir bättre och bättre, men vi kan inte reglera människors andliga liv på samma sätt som vi reglerar trafiken. Därför kan vi läsa litterära verk som skrevs för flera tusen år sedan och uppleva att de fortfarande talar till oss.
Moralisterna
Ekerwalds text om det förbjudna är träffsäker i en samtid där de uppbyggliga moralisterna tar stor plats i det offentliga samtalet med inställningen att vanligt folk måste uppfostras. Vi ska lära oss att röka mindre, motionera mer, vaccinera oss och handla med tygkasse. Vill vi blanda oss i de politiska diskussionerna gäller det att använda rätt ord och inte försöka nyansera debatten om invandring, klimat eller kön på fel sätt.
Moralisterna är också förtjusta i att skriva lagar och regler mot ”det fula”. Vi får rökförbud, förbud mot nedskräpning, utsortering av opassande böcker och filmer och avbokning av obekväma debattörer. Men människor är fortsatt just mänskliga och regler betyder inte att det förbjudna försvinner i det verkliga livet. Som Ekerwald skriver: ”Det ska mer än lagar till för att av vilddjur skapa änglar”.
Läs om Carl-Göran Ekerwalds essäsamling Det som inte finns.
Carl-Göran Ekerwalds böcker ges ut på Karneval förlag.
Jag ska villigt tillstå att jag inte förstår mig på anti-vaxxarna, trots att jag har en del i min närmaste vänkrets. Själv menar jag att vaccin bör tillskrivas upplysningens och vetenskapens mest lysande framgångar (läkemedelsindustri är något annat). Därför står jag oförstående inför de jättestora anti-vaxx-demonstrationerna. Men när jag läser din text börjar jag fundera över om de kanske är protester mot tygkasse-moralisterna som vill ”reglera människors andliga liv”. Kanske är det så här en revolt börjar? När människors vardagliga/andliga liv har bespottats och förlöjligats under lång tid blir stenen till slut våt – och kastas åt vilket håll det vara månde.
Kloka tankar! Jag tror att du har rätt i att stenen till slut blir våt. Personligen är jag lika mycket anhängare av vaccinering som du. Problemet är väl att det i dagens debattklimat inte finns något utrymme för nyanser. Den som reser frågan hur mycket makt läkemedelsindustrin har över staters vaccinationsprogram (en berättigad fråga) placeras i samma fålla som fullt utvecklade konspirationsteoretiker. Det är detta jag tycker att Ekerwald formulerar så bra, att vi får ”de onda och de goda”. Och det är alltid samma typ av människor (klass) som får bestämma vilka som är rimliga och vilka som är knäppa. Det stör mig.
Pingback: Det som inte finns - Text & Tid