4 favoriter av Per Olov Enquist

Hittills har alla böcker jag läst av Per Olov Enquist (1934-2020) varit stora läsupplevelser. Här är fyra av dem som gjort störst intryck.

Livläkarens besök från 1999. Triangeldrama vid danska hovet på 1700-talet. Kungens livläkare Struensee får allt mer inflytande över hur landet styrs och börjar genomföra upplysningens idéer. Samtidigt sätter han allt på spel genom att inleda en kärleksrelation med drottningen. Minns att jag blev helt hypnotiserad av den här berättelsen, som även har filmatiserats med titeln A Royal Affair.

Nedstörtad ängel Magiskt vackert skriver Enquist fyra historier om kärlek och människans villkor. Utgiven första gången 1985.

Boken om Blanche och Marie Roman från 2004 baserad på Blanche Wittmans livsöde. Först som mentalpatient hos berömd läkare i Paris, sedan som assistent åt fysikern och nobelpristagaren Marie Curie.

Ett annat liv Självbiografi från 2008 om resan från Hjoggböle till Broadway och om en stor livskris.

Per Olov Enquists författarskap är ett av Sveriges största. Förutom ett stort antal romaner skrev han också dramatik för teaterscenerna och filmmanus. Jag vill särskilt tipsa om tv-serien August Strindberg ett liv och filmen Pelle Erövraren, baserad på en roman med samma titel av Martin Andersen Nexø.

6 reaktioner på ”4 favoriter av Per Olov Enquist”

  1. Leif Strandberg

    Alice Strandberg (min mamma) och Wilma Enquist (PO Enquists faster) var inte bara grannar och väninnor, de var båda engagerade i det politiska, Centerkvinnorna. Nu var det hösten 1993, jag satt i mammas kök i Skellefteå och åt våfflor när Wilma kom in. Jag passade förstås på, dock försiktigt, att fråga vad hon tyckte om Kapten Nemos bibliotek, berättelsen där hon själv spelar en huvudroll som en av mammorna i den ohyggliga bortbytingshärvan. Svaret kom utan fördröjning och med total pupillkontroll: ”Men o vad n’perola schämm ut mamma sin.” Den förmenta sakfrågan handlade inte om barnen som förväxlades på sjukstugan i Bureå utan om PO:s skildring av grodor i en brunn vid mamma Majas gröna hus. ”Det var inga grodor däri brunnen”. Punkt slut.

    1. Vilken underbar historia! Människor är fantastiska ändå. Men hur var det med det gröna huset? Var det hans eget hem han lånade ut till berättelsen i Kapten Nemos bibliotek. Det är ett tag sedan jag läste Enquists självbiografi. Kanske nämns det där, men kommer jag inte ihåg.

  2. Leif Strandberg

    Byn där Per Olov Enquist växte upp heter Sjön. Byn ligger inspräng i de västerbottniska träsken: Hjoggböleträsket, Falmarksträsket, Gärdsmarksträsket, Gummarksträsket, Ragvaldsträsket, Burträsket och så den lilla byn som heter Sjön och ligger vid den lilla sjön som heter Sjön. Den ligger en dryg mil söder om Skellefteå, väster om Bureå och nordöst om Burträsk. Och huset där han bor med sin mamma Maja, folkskolläraren, är det där gröna huset som ständigt återkommer i hans böcker, och strax bredvid boningshuset ligger bönhuset och skithuset. Själv är jag bördig från en av grannbyarna (Gummark) väster om Sjön och därför blev Musikanternas uttåg från 1978 den stora, den riktigt stora läsupplevelsen.

    1. Tack för bakgrunden! Kul också att få veta vilken din favoritroman av Enquist är. Lyssnar på Kapten Nemos bibliotek nu (författaruppläst). Mästerligt att berätta en så tung historia med sådan lätthet. Tänker att det är förankringen i naturen och de fysiska tingen som gör det uthärdligt. Och alla fantastiska ord. Illtrivas är en favorit hittills. Kan också konstatera att det även i romanen är omstritt i byn huruvida det fanns grodor i brunnen…

  3. Leif Strandberg

    Wow. Tack. Jag visste inte att Kapten Nemo fanns som ljudbok – och inläst av n’per-ola själv.

    Det här med ”per-ola” hörde jag första gången under ett litteraturseminarium på Medlefors folkhögskola, Skellefteå. Alla de stora norrländska författarna var där, och PO Enquist hyllades nog lite extra. För att ta ned de ohyggliga (typiskt Torgny Lindgren-uttryck) överorden en smula gjorde barndomsvännen, skolkamraten och författarkollegan Anita Salomonsson (känd bl.a för boken ”Lika som kärlek. Sammanliggningen i Lubboträsk”) ett inlägg. Moderatorn hade frågat det lärda auditoriet om de läste filosofi och Platon när de var små:
    ”Nja, he var nog bara n’per-ola som förstod sig på sånt.”

  4. Leif Strandberg

    ”panelen” ska det vara – inte ”auditoriet” – de lärda författarna satt ju i panelen inte i publiken.
    🙂

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *