Pinsamheter, genans och skam är verkligen basala psykologiska emotioner långt nere i de djupa hjärnvindlingarna i limbiska systemet; svåra att komma åt. De bara finns där, nedärvda sedan länge. De måste förstås en gång i tiden haft ett överlevnadsvärde. Var det månne att balansera den egensinniga autonomin? Gå inte för långt och för fort fram i din nyvunna glädje över den nyupptäckta förmågan av ”kan själv”! Besinna dig. Släpp inte taget om dina nära och kära. Tillåt dig att vara både oberoende och beroende. Skammen som regulator.

I vår tid när människor till varje pris ska slippa obehag av alla de slag är ju skammen utmönstrad som något onödigt, gammaldags och idiotiskt (typ ”jantelag”) som vi inte skall behöva befatta oss med. Men den önskningen leder oss fel. Då blir vi bara ytliga och okunniga; gökungar. Skammen och skulden är viktiga följeslagare i vår strävan att bli människor.