Mina största misstag i skrivandet

Dåligt hantverk kan leda till usla texter, sura läsare och dåligt självförtroende. Här är några av de misstag i skrivandet jag försöker undvika.

Att inte ha en plan

När jag skrev min första roman hoppade jag rakt in i berättelsen utan att veta så mycket om den. Jag skrev på känn och det jag hade lust att skriva i stunden. Resultatet blev en hög med löst sammanhängande texter som det sedan tog väldigt lång tid att få ihop till en helhet. Jag blev tvungen att skriva om stora delar helt, och även slänga material.

Jag vet att en del författare och skribenter föredrar det här intuitiva sättet att skapa en berättelse, men jag kommer aldrig mer att ge mig i kast med en längre text utan att ha ett hum om vart jag är på väg. Det blir helt enkelt för tidskrävande och omständligt. Därför tycker jag att det är ett misstag i skrivandet.

Att tala om för läsarna vad de ska tycka

Som politisk skribent var det självklart att mina texter argumenterade för en uppfattning, och det är inget fel i det. Men en bra debattartikel underskattar inte läsaren och argumenten måste bära sig själv. En bra debattartikel utgår från motståndarens bästa argument och ägnar sig inte åt slag under bältet. Jag har många gånger gjort mig skyldig till att moralisera, vulgarisera och skriva läsaren på näsan, ett misstag i skrivandet jag idag gör allt för att undvika.

Även i skönlitteraturen kan det vara svårt för författaren att inte tala om för läsarna vad de ska tycka, eller känna för den delen. Vi har ju något att säga som vi vill att läsaren ska ta del av. Men allt vi kan göra är att gestalta så bra vi kan och hoppas på att texten blir levande för läsaren. Det finns en anledning till att de skönlitterära berättelser som åldras med värdighet varken är plakatpolitik eller pekoral.

Börja pilla i texten innan den är klar

Känner du igen den här situationen? Du har skrivit ett par kapitel och är nöjd med att vara igång. Då bestämmer du dig för att gå tillbaka och börja läsa det du har skrivit. Du börjar rätta till småfel och stryka dåliga stycken. Ganska snart börjar du tycka att texten är dålig, ja nästan usel, och du undrar vad poängen är med att fortsätta.

Detta händer alltid mig om jag börjar pilla i en text innan helheten är på plats. Jag förlorar den viktiga framåtrörelsen och självförtroendet sviker. I värsta fall leder detta misstag i skrivandet till att texten aldrig blir klar. Därför övar jag på att alltid skriva det första utkastet utan att se mig om.

Låta texten ligga för länge

Ett misstag i skrivandet är att låta en halvfärdig text ligga orörd för länge eftersom det blir svårt att ta sig in i berättelsen igen. Det blir som en gigantisk tröskel att komma över, i alla fall för mig. Detta är en av de saker som påminner om att skrivandet är ett hantverk. Man behöver vara ”inne i det” med alla sinnen för att arbetet ska flyta på. På samma sätt som att det känns trögt att plocka fram en stickning som legat i ett halvår, blir uppförsbacken i skrivandet brantare för varje dag texten ligger orörd.

Därför har jag slutat tänka att jag måste kunna sitta länge och skriva för att det ska vara meningsfullt. Om jag så bara har tio minuter innan jag somnar så öppnar jag dokumentet och skriver några ord. När det långa skrivpasset väl infinner sig då slipper jag att först kravla över tröskeln.

Att försöka skriva som någon annan

Jan Guillou brukar prata om hur han i sin ungdom drömde om att bli fin författaré av fransk typ. Istället visade det sig att hans styrka var att skriva spännande och faktaspäckade berättelser med en effektiv, enkel och lite torr prosa. Kanske skulle Guillou hävda att han hade kunnat bli författaré om han velat, men att han av politiska skäl gav sitt skrivande liv andra målsättningar. Jag är inte så säker på det. Vi har en personlighet, även som skribenter och det är ett misstag i skrivandet att inte ta hänsyn till det.

Jag har gjort många försök att skriva som andra, inte minst i tidningsvärlden där jag ofta tyckte att jag inte var lika seriös som andra skribenter och därför la mig till med en ton som inte var min. I det skönlitterära skrivandet har jag ofta försökt härma en bildrik prosa åt det lyriska hållet, som hos Per Olov Enquist eller Majgull Axelsson. Min prosa förblir dock minimalistisk och rakt på sak. Men jag har bra gehör för dialoger och öga för detaljer, och försöker odla de styrkor jag har fått.

Glömma att dubbelkolla stavning och fakta

Inte minst i det journalistiska skrivandet är omsorgen om detaljer helt avgörande för textens trovärdighet, och trovärdighet är ditt viktigaste kapital. Det har hänt mig ett par gånger att jag stavat ett namn fel i en intervju eller uppgett fel bakgrundsinformation om en person. Det har hänt att dessa slarvfel gjort människor sura och besvikna. Jag har lärt mig den hårda vägen att en dubbelkoll, och gärna en trippelkoll, av stavning och fakta är väl investerad tid och ett av de enklaste sätten att undvika misstag i skrivandet.

Slarva med research

Jag tillhör inte dem som tycker att skrivande människor bara ska skildra sådant de redan kan eller känner till. Skrivandet är ju ett utmärkt sätt att utforska och lära nytt. För en nybörjare kan det vara ett gott råd att skriva om något som ligger nära, men bara för att den första längre texten ofta är en stor utmaning i sig.

Den som beger sig utanför sin egen miljö och krets måste dock göra grundlig research. Jag skrev en gång en skönlitterär text som utspelade sig på ett äldreboende. Tack och lov nådde texten aldrig offentlighetens ljus, den lästes bara av vännerna i skrivcirkeln. För när jag själv många år senare började arbeta på ett äldreboende insåg jag hur mycket som var fel i texten. Det handlade inte bara om rena faktauppgifter som rutiner och begrepp, utan också om stämning och jargong.

Visst kan vi människor med fantasins och empatins hjälp föreställa oss miljöer och situationer vi aldrig själva befunnit oss i, men om vi som skribenter vill undvika misstag i skrivandet gör vi nog klokt i att ta hjälp av personer som har förstahandskunskap om det vi vill skriva om.