sticka ut

Ska det vara så märkvärdigt att sticka ut?

Att sticka ut är ett grundläggande mänskligt behov som i alla tider har skavt mot kollektivet. Men i vår samtid blir också det behovet till salu.

Lördagskvällar just nu betyder Så mycket bättre på TV4. Ofta tycker jag att det går på tomgång. Produktionen får leta sig längre och längre ner på listan över intressanta artister, och bleka covers blir märkvärdigheter. Programmet lämnar, trots hög trivselfaktor, en besk eftersmak av musikindustrins strävan att suga de sista kronorna ur människors livsverk.

Men när Jakob Hellman dök upp i senaste avsnittet la jag ifrån mig virkningen och lyssnade lite mer noggrant. Som 70-talist är jag naturligtvis partisk. Var 13 år när Hellmans …och stora havet slog ner som en bomb i de svenska tonårsrummen. Ingen musik sätter så djupa spår som uppväxtens soundtrack.

Men det finns trots allt papper på att …och stora havet är en briljant skiva. Gång på gång vald till bästa svenska pop-album. Och hantverket i texterna! Varför talar vi så sällan om låtskrivare som författare? Även om det tillhör livets enkla nöjen att provocera Bob Dylans särskilt lättkränkta fans, så kan jag inte tycka att han diskvalificerar sig för Nobelpriset i litteratur bara för att de flesta av hans texter framförs med musik. Varför skulle det vara mindre värt än att skriva romaner, noveller, poesi, essä?

Försöka bli någon annan

Under de 30 år som gått sedan …och stora havet har det såklart funnits en stor mystik kring Jakob Hellman. Varför fortsatte han inte? När han nu kliver in på scenen i Så mycket bättre verkar det ärliga svaret vara att det inte finns något enkelt svar. Han vet att han är bra, drivkraften finns där, men han har inte kunnat förmå sig själv att få ut en skiva till.

Istället har han de senaste tre decennierna på olika sätt ”försökt att inte vara Jakob Hellman”. Inte för att fly undan en mediebild som känns obekväm eller för att slippa leva upp till andra människors förväntningar. Jag tolkar det mer som att livet blir jäkligt bökigt om man accepterar att det enda man är riktigt bra på är att vara musiker och låtskrivare. Lättare då att försöka bli någon annan, att inte sticka ut. Nu är Hellmans livsråd att köra på det man har och använda sina talanger. Kanske är rådet riktat lika mycket till honom själv som till tittarna.

Själv har jag väntat i tio år med att påbörja en andra roman. Jag vet att jag kan skriva och drivkraften har funnits där hela livet, men ändå har jag försökt att inte vara jag. Spelat andra roller; skötsam mamma, brinnande revolutionär, familjemotor, medelsvensson.

Rädd för att sticka ut

Det finns en motsättning i oss människor mellan behovet av anknytning till andra människor och behovet av att uttrycka vår personliga identitet. Om anknytningen är otrygg blir den egna identiteten ett hot mot vår plats i flocken och därför livsfarlig. Ovanpå detta ligger ett i grunden sympatiskt kulturellt arv som gör oss rädda för att uppfattas som förmer. Och i mitt fall en socialistisk grundsyn som alltid sätter kollektivet främst.

Visst har självupptagenhet blivit en sjuka i samtiden. Men hamnar vi inte snett om vi moraliserar över människors längtan efter att sticka ut? Är det något vi lärt oss om den kapitalistiska ekonomin så är det att den förvandlar fler och fler av våra behov till varor på en marknad och därmed kidnappar vår mänsklighet bit för bit. Vårt arbete blir löneslaveri. Våra hem, vår pension, våra barns utbildning och vår sjukvård hamnar på börsen. Kärleken till våra barn, vår strävan efter trygghet och samhörighet, omvandlas till konsumtion.

Identitet till salu

Jag förställer mig att det är samma sak med vårt behov av att uttrycka en identitet. Ett grundläggande mänskligt behov som i alla tider har skavt mot kollektivet. Men i vår samtid blir också det behovet till salu, inte minst genom sociala medier. Allt vi får är en individualism på ytan. Ironiskt nog har vår värld kanske aldrig varit mer massproducerad och tillrättalagd än nu. På offentlighetens scen skapas illusionen av hyperindividualism medan utrymmet för oss i publiken att dansa loss efter eget huvud krymper.

Om människan till sin natur balanserar mellan kollektiv och individualism måste frigörelsen börja i båda ändar. Vi behöver sluta skämmas för vilka vi är. Och tro på att det går att bygga ett samhälle där grundtryggheten i en gemenskap också gör oss fria att sticka ut.

Jag måste skriva för att leva ett gott liv. Men min längtan efter trygghet har gjort mig rädd för att ta det på allvar. Kommer folk tycka att jag gör mig märkvärdig?

Kanske kan det börja så här: Jag heter Jenny och är författare. Tycker hushållsarbete är tråkigt och föräldraskap svårt. Ganska ofta vill jag bara vara ifred. Politiskt har jag fler tvivel än svar. I övrigt prövar jag mig fram, precis som alla andra.

2 reaktioner på ”Ska det vara så märkvärdigt att sticka ut?”

  1. Leif Strandberg

    Identitetspolitik råder; allt ska knycklas in i kategorier av alla de slag (ibland rent sanslösa) och barns olika uttryck stoppas i neuropsykiatriska små pillerburkar. I det läget blir kampen för personen rent av en motståndshandling. Personen är större och viktigare. Martin Luther Kings stora visdom var att drömma om en dag när barnen ”ska få leva i ett land där de inte blir dömda efter färgen på deras hud utan efter deras inre karaktär.” (MLK, 1963).

    När jag arbetade (med skolor och förskolor) i ex-Jugoslavien efter de sönderslitande krigen minns jag hur deltagarna alltid började sina presentationer med: Jag är kroat, jag är serb, jag är rom, jag är makedonier, jag är sloven osv. (Enligt FN-dekret hade de också rätt till tolk – även om alla förstod varandra, de hade ju bott tillsammans hela tiden). Det där gav ingenting och vi beslutade att i stället börja med att säga: ”Jag vill bidra med det här…” (En mormorsruta kanske?)

    1. Vilket intressant perspektiv! Har inte tänkt på det hur identitetspolitik kan bli motsatsen till personligt uttryck. Att kampen för personen då blir en motståndshandling. Uttrycket ”Jag vill bidra med det här…” fångar verkligen kärnan i en sund individualism!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *