Tid att skriva

De allra flesta skrivande människor kan inte försörja sig på sin penna. Så länge du inte publicerat en storsäljande roman eller är en flitigt anlitad krönikör, manusförfattare eller frilansjournalist så kommer tid för skrivande att vara en bristvara.

Men drivkraften och viljan att skriva kan vara minst lika stor hos den som skriver på fritiden. Så här är några tips för dig som vill skapa mer utrymme för skrivande i vardagen.

• Bestäm en tid varje dag eller varje vecka som är skrivtid. Anteckna tiden i kalendern och ge den samma status som ett arbetspass eller andra viktiga åtaganden. För att hitta vilken tid som är rätt för dig, undersök när du är som mest produktiv. Om du är morgonmänniska är det dumt att boka in skrivtid mellan tio och elva på kvällen. Kanske är det bättre att gå upp i ottan och skriva innan jobbet. Fundera också över hur lång skrivtiden ska vara. Om du sätter två timmar om dagen som mål är risken stor att du misslyckas. Korta regelbundna skrivpass är bättre än ambitiösa skrivpass som du inte orkar genomföra.

• Skapa en särskild plats för skrivandet. Du måste inte ha ett eget rum, men försök att hitta en hörna någonstans som är helt tillägnad skrivandet. Det hjälper dig att skapa plats för skrivandet mentalt och du kan låta de saker du behöver ligga framme, vilket gör startsträckan kortare inför varje skrivpass. En del skribenter föredrar att lämna hemmet för sina skrivpass och sitter på ett bibliotek, ett café eller en krog. Om du märker att ditt skrivande störs av tankar på smutstvätt, disk eller dammråttor kanske detta är ett alternativ för dig.

• Acceptera att skrivandet är din grej och att du måste avstå från annat. Med sociala medier är det väldigt lätt att jämföra sig med de allra bästa och vackraste sidorna av andra människors tillvaro. Du följer någon som har gröna fingrar och tänker att du kanske borde ta bättre hand om dina krukväxter. Du följer någon som springer milen på 50 minuter och tänker att du kanske borde börja motionera mer. Du följer någon som alltid verkar ha tid för pedagogiska lekar med sina barn och tänker att du nog är en ganska tråkig förälder. Gör inte det här misstaget! Tänk istället att det är fantastiskt att människor har olika intressen. Din grej är att skriva. Du kan välja att träna för ett maraton eller försöka inreda det perfekta hemmet, men då är sannolikheten mindre att du verkligen skriver din roman.

• Många använder mätbara mål för att ge skrivandet tillräckligt utrymme i livet. En del skriver ett visst antal ord per dag eller vecka, andra räknar sidor. Fördelen med metoden är tillfredsställelsen när målet är uppfyllt. Därför är det viktigt att sätta rimliga mål.

• Skaffa vänner i skrivandet. Att dela sitt största intresse med andra människor gör dig inte bara glad och inspirerad. Tillsammans med vänner är det också lättare att skapa tid för skrivande. Kanske kan ni träffas på ett café en gång i veckan för att skriva. En avtalad tid med någon annan är mycket svårare att avboka än en avtalad tid med sig själv.

• Många skribenter föredrar att åka iväg någonstans under vissa faser i skrivprocessen. En helg ensam i en lånad sommarstuga kan hjälpa dig att behålla koncentrationen när du till exempel redigerar en längre text.

• Signalera till dig själv och andra att ditt skrivande är viktigt. Kompromissa inte med din skrivtid och tänk inte att skrivandet får vänta tills allt annat är klart. Då blir det aldrig av. För många år sedan valde en kompis till mig att sätta in titeln författare i telefonkatalogen för att visa för sig själv och andra att han menade allvar med skrivandet. Idag finns det ännu fler sätt att gå ut offentligt med sina ambitioner. Kanske ett konto på Instagram tillägnat skrivandet. Hur visar du att du tar ditt skrivande på allvar?

Läs också

9 reaktioner på ”Tid att skriva

  1. Många kloka tankar. Har varit en skrivande människa under hela mitt liv men har slutat att skriva då jag finner det meningslöst.
    Har insett att det jag skriver intresserar få om någon så varför lägga tid och energi? Efter 15 böcker utgivna i egen regi och på eget förlag där upplagorna bara blivit allt mindre så har jag lagt av. För när det inte ens går att ge bort böckerna är de tusentals timmarna bara bortkastade.

  2. Jodå, allt jordiskt är förgängligt, stod det redan Predikaren, (Gamla Testamentet). Och att allt går mot oordning fastslås i termodynamikens andra lag, den som beskriver hur energin hela tiden och obevekligt degraderas, kvaliteten blir sämre – energin finns kvar men för varje gång den används blir det svårare och svårare att använda den igen. Graden av entropi, oordning ökar. Det går åt pipsvängen!

    Men en liten tröst är det att termodynamikens andra lag – där allt går åt pipan – blir människornas första lag. Människans göranden måste förstås som motståndsfickor där vi står emot entropin – oordningen – förgängligheten – att det går åt pipan.

    Och i en sådan motståndsficka är det en tröst att läsa Jennys tankar om att skapa sig tid att skriva. Så hålls det dystra på avstånd.
    Tack för det.

    1. Vilken intressant parallell! Nu blev till och med jag lite nyfiken på fysik. Om jag förstår dig rätt så kan all mänsklig kultur i det här avseendet betraktas som försök att skapa ordning ur kaos.

      1. Betraktelse på långfredagen 2011

        I Paradiset (GT) skapades vi till att vara ett med naturen, såsom djuren och växterna. Men vi frestades att äta av kunskapens träd och bli våra egna skapare. Men då blev vi fördrivna öster om Eden. Där var marken förbannad; öken, törnen, tistlar, arbete, svett, smärta – och döden. Sen den dagen har vi försökt att vara våra egna skapare (skapa livsmedel, kultur, mål och mening). Och det har ju gått lite si och så. Vårt skapande (=kultur i vid bemärkelse) är motståndshandlingar mot öken och förgänglighet. Men allt skapande är inte framgångsrikt, och vi är väldigt o-överens om vad som ska skapas (historien är ju ”historien om klasskamp”, Marx). Och ändå må vi fortsätta… en dag kanske vi kommer på nåt som funkar både för jorden och människorna? Men ger vi upp och lallar på som vore vi Hollywoodfruar då är det förstås kört. Visst är det svårt. ”Men vad vore vi, om vi inte försökte?” (PO Enquist)

        1. Nej, ge upp ska vi verkligen inte göra! Tänker när jag läser ditt inlägg på kristendomen som överhetens religion. När människan söker kunskap och inflytande straffas hon med döden…

          1. Jo, i och för sig. Men vi skulle nog dö även om inte kristendomen fanns. Och straffet att dö omvandlar vi ju till skapande, till att förändra världen som Marx skulle ha uttryckt det.
            Förgängligheten och öknen bara finns! Men vi människor gör så gott det går för att göra nåt gott av den tid vi har – och ingen kan ha allting men alltid har man nåt – därför får man vifta med den lilla svans man fått, som Pelle Svanslös skulle ha uttryckt det. ☺

          2. Men förstås, Jenny, jag förstår hur du menar. Överheten vill att folket (undersåtarna) ska vara lagom utbildade. ”Håll arbetarklassen dum” skrev en gång Jan Myrdal när han klagade på den svenska skolan. Därför menar jag att det är en motståndshandling att verkligen bita djupt i kunskapens frukter (fast de är ”på gott och ont”), att läsa, att skriva, att bilda sig, att ta medvetande – att förändra världen. Därför är din artikel om skrivande så viktig.

          3. Håller helt med om att det är en motståndshandling att bita i kunskapens frukter. Men vi har att hantera vår dödlighet, vilket kan vara svårt. Kristendomen lockar med evigt liv och jag har stor respekt för att det kan vara en tröst för den troende. Därför blir det särskilt diaboliskt att priset för frälsning är att vi lyder och tror istället för att söka egen kunskap. Jag menar inte att jag tror på att det går att få evigt liv, jag menar bara att detta är kristendomens ”unique selling point” och att den passar överhetens intressen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *