Vi har livet i våra händer

Jag har min mammas stora händer. De är liksom inte proportionerliga med resten av kroppen. Vem av oss som hade störst fick jag aldrig veta eftersom hon var skrockfull och vägrade att mäta händer. Men när hon dog sparade jag hennes väl använda skinnhandskar, för att få ha hennes doft nära ett tag till, och de passade mig som… ja, handen i handsken.

Jag skämdes för mina händer när jag var yngre och såg avundsjukt på andra kvinnors nätta fingrar, fint pyntade med nagellack och ringar. Mina äldre systrar som har ett alldeles speciellt vackert sätt att hålla fingrarna över munnen när de lyssnar i ett samtal. Jag visste aldrig var jag skulle ta vägen med mina labbar.

För några år sedan gick jag på salong och fick konstgjorda naglar i akryl. Vackert målade. Sedan sände Uppdrag granskning programmet om hur billiga nagelsalonger utnyttjar arbetskraft från Asien. Slaveri. Då slutade jag att gå.

Sedan fick jag jobb i äldreomsorgen och där är det kortklippta omålade naglar som gäller, för hygienens skull. Vigselringarna åker av i omklädningsrummet.

Har märkt att åldrandet kommer tidigt just för händerna. Huden skrynklar sig över knogar och handrygg. Ådrorna lyser igenom. Ändå blir jag bara mer och mer kompis med mina händer ju äldre jag blir. Mer ödmjuk inför allt de kunnat utföra och uppleva genom åren. Det finns så mycket liv och skaparkraft i våra händer. Kärlek.

Mina händer har tröstat barn, skapat hemtrevnad, skrivit oräkneliga texter, virkat filtar, gjort rent, känt älskarens kropp, lagat mat, klappat djur, hälsat på nya människor och smällt igen dörrar när ilskan behövt komma ut.

Tänker på barnens händer. Det första fasta greppet runt min tumme. Små händer som kladdar runt i en skål med gröt. Lite större händer som med ett hårt grepp om pennan formar de första bokstäverna. Sedan tonårshänder som skriver ofattbart snabbt på mobiltelefonen.

Älskar min mans händer som är både vackra och rejäla. Trygga. Mörka av nordafrikanskt påbrå och märkta av 25 års byggnadsarbete. Allt kunnande som sitter där. Tycker om att sitta bredvid i bilen när hans händer håller om ratten. Tycker om maten hans händer skapar i vårt kök.

Tänker att samhället skulle bli bättre om händernas arbete värderades lika högt som tankens. Och om allt kvinnor gör med sina händer värderades lika högt som det män gör med sina.

Jag höll i mammas hand mot slutet. Försökte få henne att komma tillbaka till mig en sista gång, till ett sista samtal. Men hon var långt borta, ensam i en okänd verklighet någonstans mellan liv och död. Allt vi hade kvar var den fysiska beröringen. Hennes hand i min.

5 reaktioner på ”Vi har livet i våra händer

  1. Så bra skrivet om händerna!

    Efter succén med den tecknade ”Historieboken” (1970, Ordfront) tog Annika Elmqvist och Pål Rydberg på sig att göra ”Sveriges historia” (1979, Ordfront). Det blev en vacker bok i folioformat med fina illustrationer. På sidan 5 drar sig isen undan och redan på sidorna 12-13 dyker det upp två händer. Så ska en historiebok börja, tycker jag.

  2. Händer är spännande. Tänk att det är människans händer som skapar all ekonomisk vinst i världen. För att inte tala om all den stolthet vi känner inför det vi skapar med våra händer och all den ömhet dom kan förmedla.
    Nu hoppar jag medvetet över all den jävelskap vi också kan skapa med händerna.

    Jag funderar mer och mer på hur framtiden kommer att gestalta sig när nästan all produktion tagits över av datoriserade robotar. Inga händer ingen arbetarklass och ingen vinst. Ingen vinst ingen produktion….Hur sjutton skall vi hantera det? Det känns som att alla om gamla ideologierna är helt körda och att vi verkligen måste tänka nytt här.

    1. Tack för att du läste! Du har såklart rätt i att vi åstadkommer rätt mycket jävelskap med händerna också. Men tanken att robotar kommer att utrota arbetarklassen är jag tveksam till. Någon ska ju fortfarande bygga robotarna…

      1. Robotar bygger redan andra robotar, så jag misstänker att det där kan gå mycket fortare än vi tror.
        Det som nog kommer att bromsa är att det till slut når en punkt när ingen längre är beredd att satsa pengar på ny teknik som inte genererar någon vinst.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *