I samtida språkbruk är en mojäng ett föremål, ofta en teknisk pryl eller ett verktyg, som vi kanske inte riktigt vet hur vi ska använda. Men när artikeln om mojäng skrevs i SAOB på 1940-talet hade ordet betydligt fler användningsområden.
Mojäng har sina rötter i det latinska ordet medium, som förutom mitten också kan betyda förbindelselänk eller mellanhand. I äldre svenska kunde mojäng användas som synonym till möjligheter och tillvägagångssätt. Mojänger kunde också vara resurser och tillgångar. Hela mojänget var synonym till alltihop på samma sätt som hela konkarongen som jag skrev om i går.
Varje dag blir förbluffad över hur fel jag har om ords ursprung. Mojäng trodde jag var ett ord bland andra ”grejer” alltså rommani från resandefolket. Men icke. Tack för rättning i leden (ord-leden). Nu åker vi hem från disputation (yngste sonen) i Småland. Det är många ord på en sådan tillställning som jag (och säkert andra å) inte heller känner till. Men roligt var det.