Tack för att du läste, Cecilia! Jag försöker att inte andas bitterhet, men behöver nog lite mer tid. Att släppa taget är det enkla som är det svåra. Men visst finns det saker i mitt liv som jag är väldigt tacksam för. Ungarna och kärleken, inte minst.

Utan varandra är vi inget. Tack för dina ord, bästa Leif.

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Förstår precis den där kraschen när det man byggt sig liv på rycks undan. Fint att du hittade lugnet till slut.

Att släppa taget är en av de viktigaste förmågorna vi har.
När vi inte möter allt det nya med gårdagens kalk i glaset har vi möjligheten.
Jag vet för jag har varit där i censurrutan och vänt.
Släng den gamla ryggsäcken och känn befrielsen av att inte hänga kvar i allt du inte har, allt du inte fick eller allt du själv inte gjorde eller möjligen gjorde.

Livet kommer en dag i taget och du vet inte hur många du får gläd dig, ta emot och känn tacksamheten för att just du kom dit du är idag.

Jag vet jag har varit där, men skit samma tänker jag, det som var är faktiskt historia och jag vill inte leva i den.
Är här nu ❤️och jag ger dig min insikt.

Lev medans du lever för sen är du död så jäkla länge, lev för det fina, för glädjen och kärleken, för orden och det som ger dig glädje, det andra kan du lämna där det hör hemma i det förflutna.

Men om det nu finns folk ska de absolut ge något tillbaka, typ en respons. Ibland får man kräva en sådan. Vi lever tyvärr i en tid när JAG är alltings mitt och därför blir det tyst. Men låt oss säga som Jenny Wrangborg: Tillsammans! Tillsammans!

Du ska se att du får något – nu när du tagit bladet från munnen. Bra!