Det här med ”per-ola” hörde jag första gången under ett litteraturseminarium på Medlefors folkhögskola, Skellefteå. Alla de stora norrländska författarna var där, och PO Enquist hyllades nog lite extra. För att ta ned de ohyggliga (typiskt Torgny Lindgren-uttryck) överorden en smula gjorde barndomsvännen, skolkamraten och författarkollegan Anita Salomonsson (känd bl.a för boken ”Lika som kärlek. Sammanliggningen i Lubboträsk”) ett inlägg. Moderatorn hade frågat det lärda auditoriet om de läste filosofi och Platon när de var små:
”Nja, he var nog bara n’per-ola som förstod sig på sånt.”

Tack för bakgrunden! Kul också att få veta vilken din favoritroman av Enquist är. Lyssnar på Kapten Nemos bibliotek nu (författaruppläst). Mästerligt att berätta en så tung historia med sådan lätthet. Tänker att det är förankringen i naturen och de fysiska tingen som gör det uthärdligt. Och alla fantastiska ord. Illtrivas är en favorit hittills. Kan också konstatera att det även i romanen är omstritt i byn huruvida det fanns grodor i brunnen…

Vilken underbar historia! Människor är fantastiska ändå. Men hur var det med det gröna huset? Var det hans eget hem han lånade ut till berättelsen i Kapten Nemos bibliotek. Det är ett tag sedan jag läste Enquists självbiografi. Kanske nämns det där, men kommer jag inte ihåg.