Kommentarer på: Slaven som talade om frihet

Av: Leif Strandberg

Leif Strandberg — Sun, 24 Jan 2021 13:22:55 +0000

Förra gången demokraterna vann kampen om presidentposten, Obama 2009, var jag begeistrad. Tillsammans med Bruce Springsteen sjöng den röde Pete Seeger ”This Land is My Land” och ”Yes we can” dånade över världen. Obama var en hjälte redan dfrån början och Oslo skyndade att ge honom Nobels fredspris. Sen kom anfallen, krigen och de imperialistiska ockupationerna i Asien och Nordafrika som skapade elände och flyktingströmmar i en omfattning vi inte hade sett sedan 1945. Och vårt eget finansgeni Borg sa lismande till USA:s administration: ”Ni krigar och vi får ta hand om flyktingarna.” Och sen sa Reinfeldt att vi måste öppna våra hjärtan. Och sen blev det min lilla stad i rostbältet (Söderhamn) som blev detta ”vi”.
Den här gången, med Biden och Harris, är jag mer försiktig i min begeistring.

Jo, filmen är superbra.

Av: Jenny Tedjeza

Jenny Tedjeza — Sun, 24 Jan 2021 08:44:21 +0000

Som svar på Leif Strandberg. Tack för filmtips! Har faktiskt aldrig sett den, bara hört talas om den. Och apropå maktskiftet i Vita huset så är jag fascinerad av hur det omgärdas av förhoppningar om förändring. Eller kanske snarare att ordningen ska återställas. Men det är ju så att säga en ganska dödlig ordning, oavsett vem som är president.

Av: Leif Strandberg

Leif Strandberg — Fri, 22 Jan 2021 13:25:22 +0000

I denna andra våg och regniga tid (även i Hälsingland) firar stoicismen triumfer. Ingen skidåkning, inga skridskor, ingen kajak… det blir som sabbat hela veckan. Tid för tankar. Tänker, när jag läser din text, på filmen ”Välkommen Mr Chance” baserad på Kosinskis bok ”Being there” (typ stoicismens credo) om den lätt intellektuellt funktionshindrade mannen spelad av Peter Sellers som blir konsult till USA:s president. Den filmen är mumma i dessa tider – inte minst med tanke på skiftet på den nordamerikanska tronen (ur askan i elden?)

Tack för tänkvärd text om de stoiska.