Vackert, som alltid! Egentligen är ju allt som omger oss fantastiskt och man behöver inte vara religiös för att bli förundrad.

Det här (ett utdrag) skrev jag för Sveriges Radio (Tankar för dagen) för kanske 10 år sedan:

I höstas stod jag på en kullerstensås. Jag stod på en sten, den högsta punkten på åsen, och tänkte: Denna sten, en gång för mycket länge sedan var du bara en liten kämpande kobbe i ett rasande ishav. Ständigt översköljd. Dag efter dag, år efter år, sekel efter sekel – översköljd.
Men däremellan hävde du dig över vattnet. Du kippade efter luft. Du var översköljd, men du var också kippande.
Du växte och växte och blev till slut detta gröna kullerstensfält där vitmossan, lingonriset och tallen slog rot. En gång var du bara en liten hjässa som stack upp, men du höjde dig, ett huvud högre, hävde dig upp och blev till land. För du kippade efter luft.