Jag känner igen det där från föräldramöten. Tycker över huvud taget att det är så mycket i dagens föräldraskap som handlar om att visa hur rekorderlig och redbar man är. Bra tankeställare du gav, även om ingen svarade!

”Dom föräldrar som verkligen skulle behöva höra det här, borde vara här. Men dom kommer aldrig.”
Så kunde det låta när jag (förr) hållit något föredrag om barn och föräldrar och skola på något föräldramöten. Och det var kanske menat som en eloge till föredragshållaren och en klapp på den egna axeln; vi, de lyckade föräldrarna, vi som är här. Det hände att jag svarade: ”Skulle vi orka lyssna till vad de har att säga, törs vi verkligen lyssna på deras röster?” Då tittade man på mig med förvånad min och sa att det var dags för fika.