Vardagspoesi

Mamma var skrockfull.
Inga nycklar på bordet.
Hon såg mening där andra ser slump.

Vi spelade spel en kväll
och tärningarna visade många sexor.
Ett tecken, visste mamma.

Så vi satte oss i bilen.
Med rostig lack och knöliga säten
gick den på hopp och envishet.

Vi åkte till macken och hon köpte en lott
med slutsiffrans sex.
Säker på att ha vinsten i sin hand.
Vi fantiserade om allt som skulle lösa sig.

Det var nit den gången också.

Ibland tänker jag på
att de som håller i klubban
och fattar besluten,
de som ger ordern
och släpper helvetets eldar lösa
också är människor.

De är människor
som älskar sina barn
med största tänkbara ömhet
och samtidigt
låter andras ungar
brinna.

Ingenting skrämmer mig mer än det.