Det sägs ibland att en fiktiv roman kan vara sannare än en biografi eller dokumentär. Sannare som i att romanen, just för att den är fiktion, kan säga något om människovarandet som texter om verkliga händelser och personer inte förmår. Alla som någon gång läst ut ett skickligt romanbygge där slutet är lika rörande som […]
Det sannfärdiga ljugandet Läs mer »
Man måste bära sin sorg i armarnaMan måste härma dom som orkarDom som fortsätter ändå Ur Stockholm av Jonathan Johanson Jag når inte fram. Det som kommer ur min penna är banaliteter och skräp. Jag når inte fram till kvicken, som Jan Myrdal kallar det i sina jag-romaner. Han gjorde så när orden inte räckte
Allt som inte är mitt Läs mer »
Det är julaftonskväll på kvarterskrogen i Kortedala. Jag har firat med ungarna och deras pappa på dagen. Nu väntar Robert med en öl, en kram och det där leendet som gjorde att jag föll för honom i somras. Rakt över kanten tippade jag med både kropp och själ som en jäkla tonåring. När han ler
Mannen med två leenden Läs mer »
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Johannesevangeliet 1:1 Natten mellan den åttonde och nionde november sitter vi på en bänk i Brunnsparken och bestämmer oss för att bli ihop ändå. Som två tonåringar. I fyra månader har vi umgåtts intensivt, men velat i den avgörande frågan om vad
Så jag dränkte mina sorger på Danskens bar. Albin Lee Meldau Trots att Långgatorna i Göteborg har varit en del av mina kvarter sedan slutet av 90-talet hade jag aldrig varit på Dansken. Inte förrän sommaren 2024 då en halvdansk vän tog med mig dit för att äta smörrebröd. Förälskelsen var ganska omedelbar. Billig öl,
