Vi ses på Dansken

Så jag dränkte mina sorger på Danskens bar.

Albin Lee Meldau

Trots att Långgatorna i Göteborg har varit en del av mina kvarter sedan slutet av 90-talet hade jag aldrig varit på Dansken. Inte förrän sommaren 2024 då en halvdansk vän tog med mig dit för att äta smörrebröd. Förälskelsen var ganska omedelbar. Billig öl, god mat, nötta träbord och toaletter fulla av klotter och klistermärken. Bästa sortens hak, helt enkelt.

Där livet händer

När hösten och skilsmässan kom fortsatte jag att gå till Dansken. Ibland ensam, ibland med vänner. Här har jag suttit med H när hon berättade om sin sjukdom, med L när hon berättade om ett övergrepp i ungdomen, med ett gäng streetfotografer som berättade om sitt hantverk, med vuxna dottern som berättat om lyckade och misslyckade dejter.

Jag hade till och med en egen dejt här. Med en man så självupptagen att jag flydde och ghostade. Inte min stoltaste stund, och jag har lovat mig själv att aldrig göra om det. En annan dejt var overkligt snygg och duktig på att kyssas. Men efter fyra träffar på några veckor var det han som ghostade mig. Kanske jämnar ut sig.

Virvelvinden

I december 2024 träffade jag den manliga motsvarigheten till Josefin i Albin Lee Meldaus låt.

Hon dansar som en virvelvind
Vet precis vad hon gör när hon smeker din kind
Du svävar fram aldrig förr så lätt
Säg har du sett nån så fin
Om du ser henne, försök låta bli

Han hette M och visste precis vad han gjorde när han log och sa hej. Han kom som en virvelvind och väckte det som sov. Oftast träffades vi i hans lägenhet. Bubbel, musik, samtal, sex. En gång skulle vi vara vuxna och gå på en riktig dejt. Vi sökte oss självklart till Dansken, och jag höll mitt löfte att komma i kjol utan underkläder. Efter två Pripps satt vi i en Bolt på väg hem igen.

På vårkanten åkte vi till en fiskestuga på en ö i en sjö. Kamin och utedass och trollskog. Vi blandade gin och tonic på verandan. Grillade i solnedgången och invigde ett nytt schackbräde.

Du faller som ett sommarregn
Du spenderar några dagar i hennes säng
Intalar dig själv att det här går lätt
Säg har du sett nån så fin
Men om du ser henne, försök låta bli

Några dagar senare dumpade han mig. Jag trodde då att ingen skulle kunna mäta sig och grät bittra tårar. Men det visade sig såklart vara fel. Som tur är finns det fler människor som berör och stör och förför.

Hon försvann lika fort som en morgondag

När vansinnet kom till Dansken

Det var på Dansken jag träffade min författarvän från Kortedala för första gången. En eftermiddag som snabbt blev kväll när samtalet bara fortsatte. Jag fick glasunderlägg med ordet vansinne utskuret i trä och visste att vi var syskonsjälar. Briljant! Jag älskar dubbelheten i vansinnet. Att tappa förståndet men kanske hitta vreden.

Sedan återvände vi några gånger till under sommaren. Ibland glada, ibland sorgsna över att vi lever nära varandra på lånad tid. Och jag bestämmer mig igen för att aldrig lägga mitt hjärta på asfalten framför någons fötter.

Istället tar jag en helt egen stund på Dansken, med anteckningsboken som enda sällskap och tröst. Bland människors om möts och kramas och snackar. Alla liv som bara pågår. Hos studenterna har den gamla hockeyfrillan kommit på modet igen. Men nu kallas den tydligen för mullet. När blev alla så unga helt plötsligt?

Bubblorna i mitt ölglas fortsätter i alla fall att stiga uppåt och på toaletterna finns klistermärken för Palestinas befrielse. Däremot ingen tvål, men vad gör det när jag som alla rimliga människor har handsprit i väskan?