Ska folket bildas för att vinna frihet och rättvisa eller fostras till att dela elitens världsbild?
Uppe tidigt igen. Virkade en stund med katt i knäet. När det ljusnade en längre promenad. Kallt, klart och färgsprakande. Soluppgång över havet. Tröttnar aldrig på detta.
Lyssnade vidare på Sverker Sörlins Till bildningens försvar. Ett avsnitt om demokrati. I hans värld kommer hotet mot demokratin främst från högerextremt håll. Den vanliga tankefiguren att ett obildat folk är lätta offer för nationalistiska locktoner. Ingenting om minskat inflytande på jobbet för LO-kollektivet. Hoten mot anställningstryggheten som tystar arbetande människor. Eller om de stora frågorna vi aldrig får rösta om; den ekonomiska politiken, migrationen, pensionerna. Eller om all den makt vi lämnat ifrån oss till EU.
Bildning som kontroll
Tänker att det där med folkbildning har använts på två sätt. Som verktyg i folkets egna händer för frigörelse och ökad rättvisa. Men också som verktyg att kontrollera folket uppifrån. När eliten bildar folket finns alltid ett moment av att människor ska fostras till att dela elitens världsbild och betrakta dess intressen som universella.
Vilade en stund på eftermiddagen. Försöker ta mitt inre barn i handen och säga: ”Kom, vi kan inte stanna här i ödemarken, vi måste vidare nu. Det som ligger bakom är dött. Allt vi kan göra är att fortsätta gå, ett steg i taget.” Men det inre barnet har en tendens att sätta sig ner på marken och vägra gå. Skrika och krångla. Ilsken och rädd.
SMS från JB på kvällen. Han skriver att jag är en bra människa, lätt att tycka om. Önskar att jag kunde tro på det själv.