Ibland tänker jag på
att de som håller i klubban
och fattar besluten,
de som ger ordern
och släpper helvetets eldar lösa
också är människor.
De är människor
som älskar sina barn
med största tänkbara ömhet
och samtidigt
låter andras ungar
brinna.
Ingenting skrämmer mig mer än det.
Vi är födda samma år, Andrev Walden och jag. Jag hade också en mamma som rökte under fläkten och sa ”jävla karlar” i ett Sverige där ensamstående mammor var en särskild sorts underklass. Medan min mamma bet ihop kring fattigdomen och ensamheten försökte Andrev Waldens mamma gång på gång skapa nya kärnfamiljer. Därav romanens struktur
I Jävla karlar gror motståndet under asfalt Läs mer »
Jag vaknar tidigt på nyårsafton. Katterna tassar omkring när jag börjar röra mig i huset. Människorna kommer att sova i många timmar till. Detta är min del av dygnet. Nu är det bara jag och orden. Jag har ett dokument där jag samlar på dem. Ord jag vill komma ihåg, ord jag vill närma mig,
Har orden fallit sönder i våra händer? Läs mer »
I helgen stötte jag på ett Instagram-inlägg som gjorde mig både sorgsen och förbannad. Det är en av bokbranschens större aktörer som har publicerat en skärmdump på en sms-konversation (se bilden nedan). ”Skämtet” bygger på att personen i andra änden inte känner till att 1984 är titeln på en roman av George Orwell. Och visst
Låt mig aldrig bli en kultursnobb! Läs mer »
I den hyllade tv-serien Stranger Things finns en parallell verklighet där mörkret bestämmer. Det är en spegelbild av den vanliga verkligheten, förvriden och förfalskad. Ett uppochner helt utan färg och glädje. Du som går vilse här förlorar dig själv. Jag har en sådan parallell värld inuti mig själv. Kanske har vi alla. En hopplös och
I mitt eget uppochner Läs mer »
