När kaoset blir vardag

A och jag cyklade bort till vårdcentralen. Han är förkyld och jag vet ju aldrig hur jag mår. Bokat tid för provtagning åt oss båda. Undersköterskan som tar provet är vänlig och pratglad. Kämpar på i det kaos som har blivit vardag och skämtar om att ikväll får det bli hemmamys. Igen. Jag märker att jag den här gången vågar lita på att hennes skyddsutrustning ska hålla henne säker från det jag eventuellt bär på.

Hemma igen satte jag på en deckare i hörlurarna och fortsatte på en virkning. Har undvikit både gamla och sociala medier idag. Smittspridningen ökar igen och det känns övermäktigt att ta in. Finns det något slut på den här skiten? Allt som uppstår, kommer också att upphöra. Men när? Och hur ska vi orka?

Filmkväll med A och dottern. 1917. Välgjord men konventionell krigsfilm. Har ätit mig mätt på godis.

Såg ganska sent att Jan Myrdal dog idag. Det är ju väntat av någon som är över 90 år, men det är svårt att tänka sig en svensk offentlighet utan Jan Myrdal. Ska försöka skriva ett blogginlägg. Han är såklart omöjlig att fånga i en text, både på grund av den enorma produktionen och för att han var så komplex. Har aldrig träffat en så klartänkt människa som samtidigt är så full av tokigheter. Det viktiga är att bära hans sätt att försöka förstå världen vidare. Sällsynt i samtidens debatt och författarskap.