Hur delar man ett hem på mitten? Hur gör man ditt och mitt av vårt?
Om en månad flyttar jag ut från huset där jag hade bestämt mig för att bli gammal och dö. Livet ville annorlunda och nu måste jag försöka skapa ett nytt hem. Det blir katten Selma och jag i två rum och kök.
I helgen var jag på loppis för att leta billiga saker till lägenheten. Jag hittade inget nyttigt och användbart som köksbord eller stolar. Däremot ett par vackra glasflaskor och en stor gammal resväska som ropade mitt namn. När jag var ung och mer bohemisk hade jag en sådan på golvet med mina CD-skivor i. Det känns bra att hon som var jag då får följa med in i det nya.
Ut i ljuset
På kvällen träffade jag en ung konstnär. Hon har precis som jag tagit sig igenom det mörker som är OCD. Vi delade våra berättelser med varandra och jag blev så imponerad av hennes visdom och kreativitet. Även om jag inte alls tror på ödet var det som meningen att vi skulle träffas och samtala just precis nu. Hon lovade att skapa något jag kan ha på väggen i mitt nya hem. Något som symboliserar att ta sig ut i ljuset igen.
Nu blir det en månad med att sortera och dela upp. Han tar sängen och skrivbordet. Jag tar soffan och byråerna. Handdukar, lakan och köksgrejer ska delas lika. Men hur gör man med alla minnen? Vem tar fotografierna på barnen? Kylskåpsmagneterna vi köpt på resor och tavlorna som betyder något för oss båda? Vill han behålla något av allt jag virkat till vårt hem genom åren? Eller vill han att spåren av mig suddas ut så gott det går?
Sedan är det alla böcker jag samlat på mig de senaste 30 åren. I en stor villa är det inga problem, men hur får jag in mitt bibliotek i en lägenhet? Måste jag sålla och skänka bort delar av min läshistoria?
Min vrå av världen
Det kommer att bli bra, säger vännerna, och jag har lärt mig att lita på deras omdöme när mitt eget sviktar. Men det skrämmer mig att skiljas från det som varit hemma i så många år. Att inte längre få leva i de rum som vi inrett tillsammans och där ungarna vuxit upp. Huset som har varit min vrå av världen och trygga plats.
”För många gånger har jag gått genom porten”, skriver Karin Boye och jag tänker att det handlar om en rädsla för att börja om. Sedan ber hon ändå portens väktare att släppa fram henne. För hon orkar ännu! ”Allt är dörr”, skriver hon. ”Allt är en början.”
Vilken bra rubrik!
Och citaten från Karin Boye: ”Allt är en dörr” !
Lycka till på nya stället.
ps
Själv har jag skrivit en ny bok som jag kallar (arbetstitel): ”Kajakliv – berättelser om ett liv i rörelse och på tillfälliga boplatser”
ds