Konsten att ställa rätt frågor till sig själv

Sorgen och förtvivlan äger vi alldeles ensamma. Vi är inte utsatta för gudarnas nycker. Våra liv har vi ansvar för, det är vi som har ansvaret. Och rätten att försvara livet och sörja döden.

Per Olov Enquist

I förra veckan var det vårdagjämning och balans mellan ljus och mörker. Det känns som ögonblicket högst upp i en bergochdalbana precis innan det bär utför. Som att vi håller andan en stund innan vi kastar oss in i våren och sommaren. Nya sneakers på ännu grusig asfalt. Ett solsken som försiktigt strilar genom vassen vid stranden. Ungar som trotsar vårkvällens kyla i alldeles för tunna kläder.

Det har gått en månad nu sedan jag flyttade ut ur huset och in i lägenheten. Här är nymålat och fint (tack och lov för hantverkare!) och kvällsljuset är fantastiskt i mitt minimala kök. Jag bekantar mig med hemmets själ. Alla ljud och egenheter och det svårfångade men ändå påtagliga som liksom sitter i väggarna.

Katten Selma är skeptisk till flytten och vandrar tillbaka till huset. Men när jag hämtar henne följer hon snällt efter. Hoppas att hon lär sig att det är här hon får mat och kärlek. Att hon också ska vänja sig vid det nya hemmets själ.

Allvarligt talat

Jag läser samlingen med svar som PO Enquist gav i radioprogrammet Allvarligt talat. Han har en alldeles särskild förmåga att inte alltid svara på den fråga som ställs utan på den fråga som ligger under ytan. Eller den fråga han helt enkelt tycker är mer intressant. Och jag tänker på hur svårt det är att ställa rätt frågor till sig själv vid rätt tillfälle.

Att skilja sig efter ett långt äktenskap är att konfronteras med alla frågor man borde ställt långt tidigare. Jag frågade till exempel: Hur blir jag älskad? Men borde ha frågat: Hur kan jag leva med respekt för mig själv?

Det är för övrigt något författaren tar upp i ett av sina svar. Vikten av att kunna respektera sig själv, och det gör man genom att sätta personliga rekord i karaktärsdaning. Denna respekt ska alltså inte förväxlas med dagens fixering vid att älska sig själv. Människor som älskar sig själva är i allmänhet olidliga.

Hur som helst; det är svårt att ställa rätt frågor i tid. Vi kan bara leva framlänges. Samtidigt har vi, som Per Olov säger, ansvar för våra egna liv. Därför har vi också lov att försvara livet och sörja döden. Inte bara lov, vill jag lägga till. Vi är som människor skyldiga att försvara livet. För att det inte är gudars nycker som dödar palestinska barn, utan andra människor.

Det finns inga löften

Några veckor innan jag lämnar huset kommer grannfrun över med en påse nybakat Donsöbröd. Det är fortfarande ljummet när jag får det i min hand. Jag berättar om skilsmässan och hon, som jag vet levt med stor sorg, möter min blick med värme. Vi förenas i erfarenheten att livet inte blir som man tänkt sig.

Det finns inga gudar som lovat oss något. Om vi har tur blir livet långt och fyllt av kärlek och upplevelser. Men ansvaret för att förvalta det pund vi fått är oavsett vårt eget. Som hjälp på vägen har vi alltid Per Olov och litteraturen på närmsta bibliotek. Jag måste ändå tro att den som läser romaner har större chans att ställa rätt frågor till sig själv när tid fortfarande finns.

Du kanske också vill läsa

Rått och romantiskt
Allt är en början på något nytt