Fredagen den trettonde idag. Mamma kunde vara skrockfull. Inga nycklar eller skor på bordet. Inte mäta händer. Hon var nyandlig också. Beställde hem horoskop, gick till spådamer, trodde på kommunikation med de döda. Spiritism. För henne var tanken på att detta jordelivet är vårt enda outhärdlig. Och när det började ordna upp sig för henne, när ekonomin blev bättre och barnbarnen började växa upp, då kom sjukdomen. Hon dog fyra månader innan pension.
Jag förstår varför människor blir religiösa. Kan till och med erkänna en viss avundsjuka när andra hittar trygghet i en fantasi om ett land bortom molnen.
Mamma. Hon gjorde så gott hon kunde ändå med de förutsättningar hon fick. Jag hittade sms från den sista tiden. Hon skriver att hon älskar mig. Kan inte minnas att hon brukade säga det när jag växte upp, men sjukdomen förändrade henne. Hon blev mer hudlös och gömde sig inte lika ofta bakom bitterheten.
Familjekväll med den första Alien-filmen. Ungarna gillade den. Svårt att fatta att den är över 40 år gammal. Förutom att 1970-talets science fiction-författare inte ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig att det någon gång i framtiden skulle bli väldigt konstigt att röka inomhus.