Varför känner vi att vi förstår vissa människor bättre än andra? Och kan vi förstå handlingar som vi inte godtar?
Förstå är ett av de där gamla orden som dyker upp i många olika skepnader och betydelser i språket. Ursprunget är en sammansättning av för och stå. Att stå före? Jag lyckas inte bli klok på hur det hänger ihop med ordets innebörd, så som vi känner den idag.
Den mest vardagliga betydelsen av förstå är att vi fattar något. Vi förstår vad någon säger, vi förstår ett mattetal, ett språk eller en instruktion. Vi har förstånd och fattningsförmåga.
Men att förstå handlar också om kommunikation på en djupare nivå. Som kollektiva djur har vi alla ett behov av att känna oss förstådda. Inte bara att det vi säger ska uppfattas på rätt sätt, utan också att vi som människor ska bli begripliga för andra. Vi vill bli sedda och förstådda, med bagage, brister och drömmar.
Det som är underförstått
I samspel med vissa människor känner man sig genast förstådd och kommunikationen flödar fritt. Som i början på en fin vänskap eller kärlek. Med andra människor kan man känna sig märkligt oförstådd, hur trevliga och snälla de än är. Det skapar en alldeles speciell ensamhet det där, att vara bland människor som inte förstår vem du är.
Jag tänker att det handlar om allt som sägs mellan raderna. Det som är underförstått. När vi umgås med människor vi står nära är det bara en liten del av kommunikationen som är uttalad. Vi läser varandra som vi läser en god roman. Det är i det outsagda som meningen uppstår.
Det har hänt att jag har varit för snabb med att ge upp kommunikationen. Jag har sagt att henne eller honom förstår jag mig inte på. Handlar det om rädsla eller lättja? Som när jag säger att jag inte förstår mig på ett visst författarskap. Kanske är jag bara rädd för att känna mig ointelligent, eller så orkar jag inte ta mig in i den författarens världar.
Förstår eller godtar?
En annan fråga är om det finns en skillnad mellan att förstå och att godta en människas drivkrafter. När vi säger att något är förståeligt antyder det att vi godtar en annan persons ursäkt för ett visst beteende. När vi gjort fel och säger att omgivningen var mycket förstående upplever vi att de godtar vår ursäkt. Vi kan också ursäkta någons beteende med att han eller hon inte förstår bättre.
Men jag vill tro att vi också kan förstå det som inte går i linje med vår egen personlighet, uppfattning eller moraliska kompass. Vi kan trösta en vän som är ledsen över något som aldrig skulle röra oss själva i ryggen. För att vi vet vad det innebär att vara ledsen. Vi kan också vara nyfikna på människor som agerar till synes tokigt och förstå dem, även om vi aldrig skulle göra på samma sätt själva.
Människan är komplex, för att inte tala om samhälleliga processer, och jag kan ibland tröttna på att allting ska paketeras i rätt eller fel, gott eller ont. Kan vi inte bara börja med att försöka förstå? Det innebär ju inte att vi har lovat att vara eniga eller godta det vi tycker är dåligt.
Jag tänker att inte minst skribenter och författare har mycket att vinna på att försöka förstå det som vid en första anblick verkar obegripligt eller ont. En text med ansatsen
Jag förstår det som att …
blir utan tvekan mer intressant än den som har utgångspunkten
Jag lät dem förstå att …
Du kanske också vill läsa Kan vi ta hand om oss själva?
Kuriosum:
Jag undrar om för-stå (ver-stehen och under-stand) har med den upprätta gången (Homo Erectus) att göra. Friedrich Engels var ju väldigt upp (!) tagen av just av det upp-rätt-stående.
– Handen blev fri! konstaterade han triumfatoriskt. Och handen banade väg för varierat och kreativt arbete, och ståendet på två ben var dess barnmorska. Barnet ser (på engelska betyder ju ”see” också förstå) något annat när de inte bara behöver krypa på golvet utan kan stå upp. Jag vet inte om ordet ”förstå” kan ha en sådan bakgrund, men det är slående hur kognitiva begrepp gärna har sitt ursprung i kroppen – fatta, gripa-begripa. Ord för mått har också kroppsliga rötter i tummar och fötter.
Men hur denna (eventuella) bakgrund kan sammanlänkas med hur vi människor förstår varandra är fortfarande en gåta. Och själva fenomenet (att förstå varandra) är ju också en gåta, precis som du skriver.
Ja, det är ett mysterium. Särskilt det där med att man känner en så stark samhörighet med vissa människor nästan omedelbart. Jag gillar din teori om ursprunget till ordet förstå. Jag har grunnat mer i banorna ”att stå före”. Som att det vi förstår ger oss ett försprång i tänkandet.