Gemen som i gemenskap

Vi lever i en tid då alla ska vara unika och speciella, men samtidigt är vi helt beroende av samhällets gemenskap. Vågar du vara som alla andra?

Vad tänker du på när du hör ordet gemen? Någon som är elak eller nedrig? Kanske tänker du på uttrycket ”gemene man” som ibland används som synonym till ”vanligt folk”. Eller är du språknörd och använder ordet gemen istället för det mer vardagliga ”liten bokstav”.

Gemen är ett fornsvenskt ord och betydelsen har skiftat genom århundradena. Användningen av gemen som substantiv är utdöd, förutom i betydelsen liten bokstav, men på 1600-talet kunde gemen betyda ”person som hör samman med någon annan” (SAOB) eller beteckna det allmänna, som stat och församling. Och visst kan vi fortfarande använda omskrivningen ”det gemensamma” när vi pratar om offentlig sektor. Gemen är också besläktat med det latinska ordet communis som vi återfinner i ordet kommun.

Det som tillhör alla

Som adjektiv har ordet gemen också använts om det som är öppet för och tillhör alla. Men parallellt har ordet använts nedsättande, bland annat om kvinnor som ”ger sig till alla”. Ett gement hus var vad vi idag skulle kalla en bordell.

Gemen kunde också användas som nedsättande ord för människor ur de lägre samhällsskikten, samtidigt som det kunde beskriva en enskild persons dåliga karaktär, synonymt med usel, nedrig, avskyvärd, lumpen.

Kanske beror den här dubbelheten i ordet på att de övre samhällsskikten alltid betraktar människor ur den breda massan med ett visst mått av förakt och rädsla. Livsstil, språk och stil bland vanligt folk beskrivs som vulgär och moraliskt förkastlig. Tänk bara på hur mycket energi mellanskikten idag lägger på att inte äta, resa, konsumera och klä sig som arbetare. Hur mycket kraft som läggs på att moralisera över charter, rökning, kött och shopping i Ullared.

Alla behöver gemenskap

Vi lever också i den absurda individualismens tid, då vi inte får nöja oss med att vara en i mängden. Alla ska hitta sig själva, vara unika och uttrycka sin personlighet i varje aspekt av livet, samtidigt som de plattformar och de arenor där detta sker ironiskt nog är extremt monopoliserade och likformiga. Vi får en slags massproducerad individualitet. Ingen vill vara gemen, men alla är trots allt beroende av samhällets gemenskap.

Skulle vi få det bättre om vi ägnade oss mer åt det vi har gemensamt än det som skiljer oss från gemene man?

Läs mer om gemenskap här.

Vill du läsa mer om svenska ord? Då kanske Veckans ord är något för dig.