Har i samråd med läkaren satt ut den antidepressiva medicinen nu. Jag får så mycket biverkningar att jag blir mer stjälpt än hjälpt. Nu har jag symptom på utsättningen istället. Huvudet värker och det går som elstötar genom hela kroppen. Märklig upplevelse.
Jobbade med bloggen. Röjde och satte på tvätt. Undrar om hela problemet är att jag inte orkar bli vuxen. Ta ansvar för min egen situation och stå för mina beslut. Jag vill så förtvivlat gärna att någon annan ska köra.
Egentligen saknar jag inte alls kompetens. Jag har pluggat och jobbat hela livet. Tagit hand om hem och barn, varit pålitlig på jobbet och lärt mig massor av nya saker. Skrivit ett oändligt antal texter. Lyckats behålla nära relationer över lång tid.
Men jag har svårt att lita på min kompetens. Jag tror aldrig att jag ska stå pall om olyckan och problemen kommer, att jag ska kunna hantera situationerna efter hand som de uppstår. Då återstår att desperat försöka få kontroll över framtiden. Nästan alla meningar jag säger till mig själv just nu börjar med ”Tänk om…”.
Virkade en baby Yoda till Star Wars-tokiga sonen. Pratade med dottern om livet och gjorde fläskpannkaka till middag. Blåvitt spelade oavgjort mot Häcken och platsen i Allsvenskan är lite mer säker.
Kort kvällspromenad med dottern. Underbart att kunna sträcka ut benen och andas in frisk luft. Skulle behöva klippa mig. Topparna ger snart upp. Men ett besök hos frisören känns avlägset.