I helgen stötte jag på ett Instagram-inlägg som gjorde mig både sorgsen och förbannad. Det är en av bokbranschens större aktörer som har publicerat en skärmdump på en sms-konversation (se bilden nedan).
”Skämtet” bygger på att personen i andra änden inte känner till att 1984 är titeln på en roman av George Orwell. Och visst är det ett kul missförstånd!
Men under bilden står: ”Dags att ghosta?”
Plötsligt är skämtet helt på bekostnad av den som inte vet att 1984 är en roman. Kommentarerna fylls av skattande emojis men jag blir bara jäkligt illa berörd.
Jag tänker på personen som skrev sina sms av läsglädje, ivrig att få nya tips på bra litteratur. Hur känner han eller hon när en representant för bokbranschen gör narr av konversationen? Hur känner alla följare som inte heller visste att 1984 är en roman?
Är det så här förlagen ska sälja fler böcker? Är det så här vi vårdar medmänniskors läslust och bildningsiver?
Nej, fy sjutton vilket kultursnobberi!
Sanningen är ju att även de mest allmänbildade av oss bara har skrapat på ytan av vad som är möjligt att ta reda på och lära sig. Jag vet att 1984 är en roman, men jag har ingen aning om hur man kör en spårvagn, hur många grundämnen som finns eller vad som behövs för att brygga ett gott öl. Och så vidare.
Varför är vi så snåla?
Varför envisas vi med att värdera olika typer av kunskap olika högt? Inte minst har vi en obalans mellan teoretisk och praktisk kunskap. Och varför är vi så snåla? Jag tycker att det är jättefint när en annan människa är nyfiken på min kunskap, och berättar gärna det jag vet om Orwell och 1984 för den som vill höra.
Om jag någon gång förlorar ödmjukheten inför mina enorma kunskapsluckor hoppas jag att någon snabbt som ögat plockar ner mig på jorden igen.
Och en sak till: låt mig aldrig bli en sådan tant (eller gubbe) som idiotförklarar yngre generationer för att de har andra kulturella referenser än jag.
Absolut. Kultursnobberi är skitord von oben. Men vad göra med ett före detta statsråd och numera riksdagsledamot (med en årsinkomst runt en mille och tillgång till all möjlig sakkunskap i sin närhet) som tjorvar till det med Orwell och 1984?
I sin iver att bekämpa dem som (enligt henne) ”förfalskar historien” snubblade hon. Hon citerade Orwell från 1984 och skrev ”Krig är inte fred”. Men det var ju precis tvärtom Orwell skrev att Krig ÄR fred (och frihet är slaveri och okunnighet är styrka). Det är ju det som är nyspråkets slagkraft.
Det är ju slarvigt skrivet av riksdagsledamoten (det korrekta citatet ligger ju bara ett knapptryck bort nuförtiden). Men vad värre är att hon skriver något som hon borde ha sett är alldeles fel – och reagerar inte. Det avslöjar att hon faktiskt inte tänker efter.
Men, får man skoja om detta hennes misstag?