uppochner

I mitt eget uppochner

I den hyllade tv-serien Stranger Things finns en parallell verklighet där mörkret bestämmer. Det är en spegelbild av den vanliga verkligheten, förvriden och förfalskad. Ett uppochner helt utan färg och glädje. Du som går vilse här förlorar dig själv.

Jag har en sådan parallell värld inuti mig själv. Kanske har vi alla. En hopplös och skrämmande plats. Livsfarlig.

Det är också en ensam plats. Du kan inte slå följe med någon och du möter ingen. Visst, du kan höra dina människor stå på andra sidan och ropa och du är tacksam för deras röster. Men det finns ingen som kan ta din hand och leda dig rätt. Du måste gå igenom på egen hand. Som när du ska föda barn. Eller dö.

En ofrivillig resenär

De senaste åren har jag tillbringat mycket tid i mitt uppochner. Inte frivilligt, måste kanske tilläggas. Förvånansvärt många tror fortfarande att du kan undvika mörkret genom att ”tänka positivt” eller ”sluta gräva ner dig”.

Andra tror att du blir en starkare människa av att vistas i ditt uppochner. Att själva erfarenheten gör dig rikare. Jag är inte så säker på det. Själv har jag mest blivit mörkrädd.

Men du blir starkare när du gång på gång lyckas ta dig tillbaka till den vanliga verkligheten. När du trots alla möten med mörkret kan skapa nya ljusa minnen med familj och vänner. När du trots allt kan se det vackra i ungarnas ansikten och solglittrande vatten. Jag tror att motståndskraften finns i själva levandet. I gemenskapen med andra människor.

Människa i uppochner

När mörkret är ute efter en av tonåringarna i Stranger Things förankrar hon sig själv i den vanliga verkligheten med hjälp av musik. Så länge hon har sin favoritlåt i lurarna går hon säker. (Det var så låten Running Up That Hill med Kate Bush från 1985 fick nytt liv bland folk födda på 2000-talet.)

En favoritlåt. Vilken fin bild av det som hjälper dig att förbli människa bland människor även när du befinner dig i uppochner! Det som hjälper dig att förbli levande.

Du kanske också vill läsa

Förtjänar jag att finnas?
Kan vi ta hand om oss själva?
Serier på Netflix som lär oss något om att skriva

1 reaktion på ”I mitt eget uppochner”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *