20 år efter terrorattackerna

Med terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 förändrades världen. Själv drogs jag med i en onyanserad antiimperialism.

Idag är det 20 år sedan terrorattackerna mot USA. Många minns fortfarande exakt var de befann sig när de först såg bilderna på flygplan som kraschade in i World Trade Center. Det var overkliga scener, samtidigt som vi förstod att världen skulle förändras.

Själv satt jag som nyanställd reporter på en tidningsredaktion. Det måste ha varit en tisdag för alla var upptagna med att färdigställa veckans nummer och få iväg sidorna till tryckeriet. Jag såg filmklippen på nätet och när jag förstod att detta hände på riktigt reste jag mig och gick bort till chefredaktören. Eftersom tidningen nästan var klar fanns det inte så mycket vi kunde göra, en kort kommentar på förstasidan var allt som kom med den veckan.

Men terrorattackerna och den krigshets som följde skulle fylla många av våra spalter under lång tid framöver. Sedan kom krigen mot Afghanistan och Irak, som också blev dominerande frågor i den antiimperialistiska vänster som jag var verksam i.

Förenklad analys

Jag har fortfarande uppfattningen att USA och dess allierade ska ge fan i att bomba och ockupera andra länder. Det mänskliga lidande som de imperialistiska krigen har orsakat är gigantiskt och omätbart.

Det jag vänder mig emot idag är den förenklade och svartvita analysen. Allt är imperialismens fel och om du kritiserar de regimer som står emot ett angreppskrig är du imperialismens hantlangare. Om du kritiserar islam sparkar du nedåt, och om du visar din avsky för islamistiska terrorattentat så har du inte förstått att det är imperialismen som skapar och göder terrorism.

Jag är Charlie

Efter terrorattentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris 2015 användes frasen Jag är Charlie för att visa solidaritet med offren. Flera europeiska tidningar valde också att återpublicera de karikatyrer av Muhammed som var motivet för morden på Charlie Hebdos redaktionsmedlemmar.

Jag skrev en text med rubriken Vi är inte Charlie och det är med skammens rodnad jag läser om den idag. Här har människor mördats för att den tidning de jobbar på publicerat något som inte faller religiösa fanatiker på läppen. Då förklarar jag förnumstigt att riktig satir inte sparkar nedåt och att Charlie Hebdo går maktens ärenden. Jag vet inte om jag ska sammanfatta min egen text som hjärtlös eller huvudlös. Kanske både och.

Min uppfattning idag är mindre komplicerad. Jag gillar inte imperialistiska krig och jag gillar inte när människor skräms till tystnad. Oavsett om det är terrorister, storföretag eller stater som står för hoten.

3 kommentarer

  1. Leif Strandberg sa:

    Våren 1975 skrev PO Enquist sin famösa kulturartikel ”Horhuset utrymt” om de Röda Khmerernas intåg i Phnom Penh. Hans utgångspunkt var anti-imperialismen och han fick äta upp denna artikel under resten av sitt liv. Men han menade, när man går fel på goda grunder ska man inte kasta bort det, ”då får man tänka efter, då gäller det att bli klokare”. I sin fantastiska pjäs ”Magisk cirkel” låter han den avsatte danske kommunistledaren Aksel Larsen (spelad av Sven Wollter) möta Elna (spelad av Lena Granhagen) som söker sin man, försvunnen i Moskva 1937. Detta möte blir ett försök att bli klokare. Din fina text är också ett sådant försök, tycker jag.

    11 september, 2021
    Svara
    • Ja, man få ju ge den gode Enquist att han var vass även när han gick fel! Fint att du påminner om det där om att gå fel på goda grunder, för så är det ju. Vi prövar oss fram och blir förhoppningsvis klokare.

      14 september, 2021
      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *