ulf lundell

Att få nobben av Ulf Lundell

I Vardagar 2 åker Ulf Lundell till Bokmässan i Göteborg 2018 för att signera böcker. Där möter han en ”mild kvinna” som visar sig vara från tidningen Proletären. Denna milda kvinna är jag.

Min första reaktion på det korta stycket om vårt möte är fåfäng. Känner mig inte bekväm med beskrivningen ”mild”. I mitt huvud är det en artig omskrivning för mesig och färglös. Men min man säger att han håller med Lundell. Jag uppfattas som mild. Får leva med det.

Ur Vardagar 2

Min andra reaktion på Lundells beskrivning är att jag vill ge en bakgrund. Proletärens medverkan på Bokmässan 2018 var en del i en satsning på att ge tidningen en ny och lite mindre 70-talsdoftande image. Vi hade läst en rapport från tankesmedjan Katalys som svart på vitt visade hur få arbetare det är som kommer till tals i medierna. Vi ville uppmärksamma detta. Dels genom att ta arbetare till Bokmässan för panelsamtal och liveintervjuer. Dels genom att jaga kända ansikten på mässan som i kortintervjuer fick förhålla sig till statistiken.

När jag ställde mig i Ulf Lundells signeringskö hade jag pratat med och fått svar av människor som Göran Greider, Kalle Lind, Fredrik Strage. Mina redaktionskollegor pratade med Alexandra Pascalidou, Åsa Linderborg, Orvar Säfström och många andra.

Den enda fråga den milda reportern hade till Ulf Lundell var alltså vad han anser om att arbetarklassen lyser med sin frånvaro i medierna. Jag tycker fortfarande att det hade varit intressant att höra svaret. Få offentliga personer i det här landet har ett så självklart klassperspektiv på samhället utan att bli onyanserad eller plakatpolitisk.

Men Lundell började prata om Stalin och folkmord och att Proletären borde kastas ut från mässan. Eftersom jag inte är historiker och eftersom diskussioner om 1900-talets stora världshändelser inte funkar i det snabba formatet hade jag bestämt mig redan innan Bokmässan började för att inte gå in i några sådana samtal. Därför fortsatte jag envist att försöka få Lundell att förhålla sig till det svenska klassamhället här och nu. Han fortsatte att ställa mig till svars för Sovjetunionens brott, tills förlagskvinnan ingrep och avvisade mig.

Min tredje reaktion på Lundells korta stycke om vårt möte är att jag nu, såhär i efterhand, när jag lämnat den ”stalinistiska” tidningen och börjat leta efter min egen väg, kan förstå hur han resonerar. Även om jag tillhörde den del av sekten kring Proletären som tyckte att vi skulle stryka Stalin ur programmet, så stod namnet fortfarande där och jag valde att representera organisationen.

Det spelar ingen roll att mitt engagemang för tidningen ärligt och till hundra procent baserades på en övertygelse om att samhället bara kan bli bättre om de som arbetar och bygger landet får mer att säga till om. Eller att jag tillhörde dem som tycker att vi behöver en arbetarrörelse för 2000-talet, fri från 1900-talets traditioner och symboler.

Historia ska användas för att lära av, inte fastna i. Men då funkar det inte heller att göra historia till en berättelse om gott eller ont. Samhällets utveckling är ingen saga med tydlig dramaturgi, utan ett myller av motsättningar, människor, arbete och våldsamma förändringar. Händelser som bildar en process vi kan försöka förstå, och försiktigt värdera.

Även Sovjetunionen var en process. Det är inte konstruktivt att som högerns debattörer bara se ondska i den processen. Och det är galenskap att som en del sekterister på vänsterkanten lyfta fram Sovjetunionen som ett föredöme för vår tid. Sådana människor kan inte lära av historien. Och en av de stora frågor Sovjetunionen lämnat till oss är den om demokratin.

Det skulle vara intressant att prata med Ulf Lundell om allt detta, nu så här efteråt. Kanske är vi i grunden ganska lika. Förtvivlade över kapitalismens bärsärkagång, men skeptiska mot totalitära svar. För sunt förnuft och mer folkligt inflytande. Kanske får jag någon gång chansen, men till dess får jag leva med att vara den milda Stalinkramaren i Vardagar 2.

Gillar du Ulf Lundell? Här har jag listat alla böcker han nämner i Vardagar och Vardagar 2.

5 reaktioner på ”Att få nobben av Ulf Lundell”

  1. Leif Strandberg

    Vilken spännande berättelse från Bokmässan. Tack.
    När Ulf Lundell slog igenom med ”Jack” (1976) var jag aktiv i FIB-kulturfront. Boken var svår att hantera för oss. Vilken bra berättelser det var! ”On the Road” på svenska! Skrivna underifrån. Ungdomliga röster som rockade mot folkhemmets väggar. Men visst var den flummig! Och drogliberal! Nej, vi öppnade inte famnen för arbetargrabben Ulf Gerhard Lundell. Och han höll sig också på mycket stort avstånd från oss i den organiserade vänstern. Han var (och är) en solitär, som har nära till oförskämdheter (”mild stalinist”) – men skriver ibland intressanta böcker, det gör han. Nu försöker de politiskt korrekta i socialdemokratin värva in honom till Partiet. Men då är det en tröst att veta att den oböjlige Lundell kommer att säga nej till dom också.

  2. Detta är det enda jag blivit riktigt besviken på i Lundells Vardagar. Lyssnar nu på del 3.
    Men av din utförligare text framgår att det kanske inte var fullt så illa. Jag tänker att du fick klä skott för hans allmänna otrivsel på Bokmässan och i sitt liv just då.
    Att höra att du är mild väcker bara positiv reaktion hos mig. Världen behöver mer mildhet, men kanske främst hos sin manliga del!

    1. Tack för ditt fina inlägg! Visst var det så att han behandlade mig ytterst otrevligt. Tror precis som du att det delvis handlade om en vantrivsel på Bokmässan, men också om en djupt känd antikommunism. Det jag håller med honom om så här i efterhand är att den som representerar Proletären också måste kunna svara på obekväma frågor om Sovjetunionen. Men håller inte alls med om att Proletären borde kastas ut från Bokmässan. Vid tiden för vårt korta möte hade jag ingen särskild relation till Lundell. Nu läser jag, och tycker väldigt mycket om, Vardagar. Inte minst för hans självklara klassperspektiv, som för mig alltid har varit centralt.

  3. Pingback: Från en dotter till en dotter – Text & Tid

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *