det som inte finns

Det som inte finns

Människan är mycket mer än fysiska behov och ibland vill jag hoppa på det andliga tåget till det som inte finns. Men behöver vi religionen för att förklara samvete och magkänsla?

För en övertygad ateist är det utmanande att läsa Carl-Göran Ekerwalds essäsamling Det som inte finns. Författaren redovisar vittnesmål om det i människan som inte kan förklaras rationellt, det gudomliga i oss. En osynlig makt, en inre kompass, som styr vår tillvaro i en bestämd riktning.

Ekerwald argumenterar för att människan inte bara är kropp, utan också själ, samvete, längtan, aning och hopp. Han visar med några exempel att det som inte finns kan ha mycket makt. Som pauserna i musiken, hjärtslagets vilopunkt, nollan i matematiken. Att vi under mycket lång tid inte existerar, och sedan plötsligt finns till.

Till sin hjälp tar Ekerwald litteraturens vittnesmål om det som inte finns. Från Bibeln till Fridegård. Vi får också ta del av författarens egna vittnesmål om starka och livsavgörande, men oförklarliga, ögonblick. Det är vackert, tankeväckande, och ibland önskar jag att jag kunde hoppa på det andliga tåget och följa med Ekerwald hela vägen.

Teologiskt oväsen

Det som inte finns är ingen kristen eller kyrklig bok. Författaren menar att den ”gudomliga partikeln” finns där oavsett vilken gud vi tillber, eller inte tillber. Den formaliserade religionen riskerar snarare att leda oss bort från kontakten med det gudomliga, den världsliga kyrkan är vad Ekerwald kallar ”teologiskt oväsen”.

Snarare är essäsamlingen en andlig bok, på sina håll nästan nyandlig, trots de många referenserna till litterära klassiker. Vi känner igen figuren där österländsk visdom står mot den rationella västvärlden, och idealet att leva omedvetet, att inte vara i sig själv och sin egen vilja, från samtida yogakurser och meditationsövningar.

Visst finns det en övertro i vår del av världen på det rationella tänkandets förmåga att lösa alla problem. Jag tror inte att det är en slump att vi så lätt går ner oss i grubblerier. Vi tror att vi kan tänka oss ur våra problem, men dras bara längre ner i träsket. Samtidigt har det rationella tänkandet gett oss avancerade samhällen med snillrika tekniska lösningar och snabba kommunikationer.

Förundran

Jag håller självklart med Ekerwald om att människan är mycket mer än fysiska behov. Men behöver vi religionen för att förklara samvetet? Är det konstigt att vi får en osynlig inre kompass när vi är utpräglade flockdjur som inte kan överleva utanför gruppen? Behöver vi religion för att förklara magkänsla och aning när vi vet hur komplexa våra hjärnor är?

”Människan är mer än en människa”, säger den franske fysikern Blaise Pascal som blev mystiker. Jag skulle säga att samhället gör människan mindre än vad hon skulle behöva vara. Är det konstigt om vi längtar efter något mer, någonting bortom verkligheten, när denna verklighet reducerar oss till produktions- och konsumtionsenheter?

Jag har heller aldrig förstått varför förundran skulle vara en känsla förbehållen religiösa människor. Även vi som inte tror på en ”gudomlig partikel” fascineras av livets uppkomst och naturens under.

Som alltid är det en stor fröjd att följa med på Carl-Göran Ekerwalds strövtåg i världslitteraturen. Oavsett var du står i religiösa frågor kommer du att bli en bättre människa av att läsa honom. Inte minst rekommenderar jag Läsa innantill och bli en annan. Som den tyske prästen Bonhoeffer, hängd i koncentrationsläger i april 1945, uttryckte det: ”Vi har att leva i världen även om Gud inte finns.”

5 reaktioner på ”Det som inte finns”

  1. Leif Strandberg

    Selma Lagerlöf, Kristina Lugn, Sara Lidman, Torgny Lindgren skrev i olika genrer. Men en sak hade de gemensamt, de hade en personlig och självklar tillgång till kyrkorummen, de bibliska berättelserna och det bibliska språket. Två andra personer med liknande tillgång var Tomas Tranströmer och PO Enquist. De var båda födda i början av 1930-talet, de var långa och gängliga, de växte upp som ensambarn med ensamstående mammor (Helmy och Maja) och, som av en tillfällighet, var bägge mammorna folkskollärare. Dess killar insöp tidigt (men på olika sätt) en djup och andlig dimension som kom att påverka deras skrivande i varje andetag och por, oavsett vad de skrev om. Varje mening innehåller därför en mening, vare sig det handlar om det strikt rationella eller det där andra – det som inte finns.
    De var noga med orden.

    1. Jag håller helt med om att det bibliska arvet kan ge ett litterärt djup. Du formulerar det som vanligt vackert och glasklart. Fastnar särskilt för uttryck att varje mening innehåller en mening.

  2. Leif Strandberg

    Tack.
    Ingen av de personer jag nämner blev predikant i sitt skrivande. Men de öppnade sig för sådant som finns men inte syns: ”Vi ser i den bildvärld som formats långt innan vi föddes. Vi tänker med ord som människor format i arbete och kamp under årtusenden.” (Jan Myrdal)

    Jag tänker också på Johan Cullberg, läkaren och psykoanalytikern. Han hävdar att psykiatriska åtgärder inte kan bortse från det biologiska-medicinska perspektivet. Och, fortsätter han, just därför är det bra om folk som arbetar inom psykiatrin har en djup förståelse om vad det är att vara människa.

  3. Jag läste boken förra veckan. Vacker och tänkvärd. Ett brett spectrum av ingångar till det som vi kanske kallar det andliga, den dimensionen. Som sagt är det ett vitt begrepp som vi, som alltid har kallat oss materialister, kanske försummat att ”studera”. Det mänskliga livet är komplext. Själv har jag något rört vid det som kallas slump, ett troligen konstigt begrepp för något som har mycket med algoritmer att göra. Likaså skall inte meditationens och yogans krafter underskattas. Det finns ingen motsättning mellan sådan verksamhet och en mer handfast politisk materialistisk verksamhet. Den sk kommunistiska rörelsen kan kanske ofta ha blundat för det ”andliga” och i värsta fall helt ha dödat det på alla sätt. Men det endimensionella är farligt för den som vill kalla sig upplyst. Om detta kan vi tala länge.

    1. Jag håller med om mycket av det du skriver. Väldigt bra uttryckt att det endimensionella är farligt för den som vill bli upplyst. Ju äldre jag blir desto mer misstänksam blir jag mot allt som är fyrkantigt och förenklat.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *