duktiga flickor

Kan duktiga flickor bli författare?

”Det är ganska få duktiga flickor som är författare.”

Jag lyssnar på podden Jag vet vad du skrev … där författaren Denise Rudberg intervjuar kollegor om skrivprocesser. Fast intervjuar är nog ett starkt ord. Jag skulle kalla det för samtal eftersom Rudberg pratar lika mycket om sig själv som om gästen.

I senaste avsnittet medverkar Malou von Sivers som har sadlat om från journalist och programledare till skönlitterär författare. Hon berättar om sin rebelliska sida och det är då Denise Rudberg slänger fram sin teori om att duktiga flickor inte blir författare eftersom man måste ha en revoltör i sig.

”Är du duktig flicka kanske du inte vågar ta ut de svängarna som krävs kreativt.”

Hon berättar att hon vet många journalister som aldrig kommer att skriva en roman. För att de behöver en snäv inramning när de skriver.

Duktiga flickor och kreativitet

Jag som är både journalist och duktig flicka börjar naturligtvis fundera på om jag lika gärna kan lägga ner allt kreativt skrivande. Är jag dömd till ett liv utan att skapa för att jag i de flesta sammanhang avstår från att be folk dra åt helvete?

Sedan tänker jag på alla intervjuer med författare jag gjort, läst och lyssnat på under mina många år som skribent. Är det något som slår mig så är det hur olika deras skrivprocesser ser ut. Det finns alla sorter. Någon skriver utkast på servetter i en tågvagn på väg till Ulan Bator. En annan går till ett kontor prick klockan åtta varje morgon och skriver ett förutbestämt antal ord.

Min uppskattning är att ungefär hälften av alla författare kan kasta sig ut i ett skrivprojekt utan att ha en aning om var han eller hon ska landa. De låter sig ledas av lust, kreativitet och intuition. Den andra hälften är helt beroende av ett synopsis skapat efter konstens alla regler med personbeskrivningar, plot och dramaturgiska kurvor.

Men ingen kallar en synopsisskrivande manlig författare för ”duktig pojke”.

Många behöver till och med skaffa sig väldigt snäva ramar för att kunna vara kreativa. Det är när förutsättningarna är givna, till exempel tema, längd eller tidsperiod, som skapandet kan blomma ut. Tänk på Daniel Sjölin och hans roman helt utan bokstaven A. Snacka om att skaffa sig snäva ramar!

Texten kan göra uppror

Själv behöver jag ha städat på mitt skrivbord för att kunna skriva kreativt. Inte för att vara duktig i någon annans ögon utan för att ordning och reda i det fysiska rummet ger lugn och frihet i det inre skapande rummet.

Det är också fullt möjligt att göra uppror i sina texter utan att vara en revoltör i privatlivet.

Påståendet att duktiga flickor inte blir författare ser jag bara som ett nytt sätt att romantisera skrivandets hantverk. Din personlighet kommer självklart att påverka den du blir som författare men det är inte din personlighet som avgör om du kan skriva en bok eller inte.

Det finns hundratals olika sätt att vara författare. Även för oss duktiga flickor.

Du kanske också vill läsa

Varför skapa?

6 reaktioner på ”Kan duktiga flickor bli författare?”

  1. Sonja Persson

    Jamen så klart kan även ”duktiga flickor” skriva bra romaner. Man behöver inte mystifiera eller romantisera skrivandet som du skriver.

  2. Leif Strandberg

    Jag minns hur Denise Rudberg för ett tiotal år sedan, i ett TV-program raljerade över vad hon påstod sig veta om 68-vänsterns flummerier. Och fick svar på tal av en ursinnig Mankell! Han sa att det i första hand var hårt organiserat arbete som var grunden till det som en gång var en betydande rörelse. Så jag håller det inte för sannolikt att Denise vet något om revoltens betydelse för skrivprocessen. Hon låter mer som Grynet: ”Ta ingen skit, tjejer.”

    Många duktiga flickor har skapat storverk: Karin Boye, Kerstin Ekman, Sara Lidman, Elsa Beskow, Astrid Lindgren för att nämna några.

    Glad midsommar, förresten.

    1. Detta är så viktigt! Tack för kompletteringen. Ska jag vara ärlig så framstår Rudberg som platt och ganska självupptagen. Hon har svårt för att se utanför sin innerstadskrets. Men hon får många tunga namn till sin podd så jag fortsätter att lyssna.

      Glad midsommar!

  3. Jisses!
    En massa tankar fick jag och här är de tre översta:

    1,) De författare jag känner, som klarar av att skriva bok efter bok är de mest strukturerade och disciplinerade människor jag vet.

    2.) Denise är inte ensam i sin attityd mot duktighet.
    Men att vara duktig innebär väl att kunna något man inte kunde från början. Att lära sig genom övning och ihärdighet. Att klara av saker, vilja lyckas och inte ge upp. Egenskaper som normalt hyllas och eftersträvas. Byt ut mot ”kompetent” så blir påståendet ännu prilligare.

    3.) Jag fattar inte hur kombinationen ”duktig” och ”flicka” har kunnat få en så nedsättande laddning att det nästan blivit ett skällsord. Är det lite hotfullt med tjejer som har koll?

    1. Väldigt relevanta frågor! Har också funderat på varför duktigheten måste förlöjligas. Eller är det kanske våra ambitioner som ska tryckas tillbaka? Tack för att du läste!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *