Är jag en människa bland människor?

Måtte du en dag få syn på allt ditt vackra.

Pia Eriksson, Korsdragspoesi

Psykologen och jag pratar på telefon varje vecka i nästan två år innan jag vågar åka till stan och träffa henne på riktigt. Jag spritar händerna innan jag går in i hennes lilla mottagningsrum och sneglar på fåtöljen som hon vill att jag ska sätta mig i. Tänker att den inte går att torka av efter att jag har varit där. Hos skärgårdsdoktorn kan jag själv dra med handsprit över besöksstolen innan jag går. Så att jag vet att det blir gjort.

Jag sätter mig i fåtöljen till slut och vi ser på varandra. Jag försöker para ihop hennes ansikte med rösten som har varit min livboj under så lång tid, men tycker inte riktigt att hon ser ut som hon låter. Det är som när man ser en filmatisering av en roman och inser att filmskaparna har gjort sig en helt annan bild av huvudpersonens yttre.

Men hon är samma person som alltid. Varm och fokuserad. Intelligent och rolig. Jag har aldrig mött en människa som lyssnar så uppmärksamt. Hon antecknar inget, men glömmer aldrig, och kan när som helst plocka upp exakt rätt tråd. Någonstans bortom mitt eget elände är jag imponerad av hennes yrkesskicklighet. På samma sätt som jag med förundran kan se på när min man bygger en altan, eller när mina arbetskamrater på äldreboendet vet precis hur de ska bemöta en människa med demens.

Nu pratar psykologen om att hennes bild av mig skiljer sig väldigt mycket från hur jag uppfattar mig själv. Hon tycker till exempel inte att jag är genomrutten.

Det enda jag längtar efter är att kunna se mig själv i spegeln och tycka att jag är en okej människa, säger jag.

Jag önskar så att du ska få uppleva det, säger hon. Och snart.

Det är hennes omtanke som får mig att börja gråta. Och detta att jag fortfarande inte vet om jag förtjänar den.

Efteråt promenerar jag ut mot färjan för att alla spårvagnar är fulla av folk. Jag ser människor som lever, arbetar och umgås som om ingenting har hänt. Vårsolen har satt fart på vitsipporna i en backe med söderläge. Jag får en stund när jag kan se att det är vackert.

Är jag en människa bland människor?

Om du vill läsa skärvorna i rätt ordning

Förtjänar jag att finnas?
Den svåra konsten att fly från sig själv
Det bästa är inte gott nog
Vi slutade med en lögn
Är jag en människa bland människor?
Skeppsbrott
Att tukta en trädgård
När krukor går i kras
Vägen ut ur ett fönsterlöst rum