går i kras

När krukor går i kras

The whole world’s scared, so I swallow the fear.
The only thing I should be drinking is an ice cold beer.

P!nk

Människor som tar selfies i munskydd. Människor som måste berätta på sociala medier att de har tagit en ny dos vaccin eller att de stannar hemma för att det skaver i halsen. Jag hatar dem i smyg. Vad vill de visa upp, mer än sin egen förträfflighet? 

Sedan alla som fotograferar sina positiva hemmatest. Som om de deltar i någon slags jävla happening medan jag ligger sönderslagen och utspilld över golvet.

Det hade ju varit mer intressant om folk la ut sina positiva klamydiatest, säger R.

Utan vännerna skulle jag inte få luft.

Vi behöver ilskan, säger psykologen, för att värna våra gränser. Jag får öva på att bli ocensurerat arg och stå på min egen sida i påhittade dialoger med de präktiga, de självgoda, de usla. Orden som inte är särskilt politiskt korrekta lämnar min mun i en strid ström. Händerna gör sig redo för fajt.

Jag rensar bland krukväxterna i fönstren och slänger ut det som slokar. Varför ska jag behålla dem bara för att det finns en liten gnutta liv kvar i några av bladen? Vem är det jag anstränger mig för? Vad anstränger jag mig för? Varför?

Krukorna går i kras mot marken när jag kastar ut dem genom dörröppningen. Rotsystem, jord och skärvor i en enda stor hög nedanför trappan. Jag är trött på att vara instängd i det här huset. Jag är trött på att hoppas på liv och försöka ta hand om det som inte blommar. 

Andreas säger ingenting. Han sopar bara upp skärvorna när jag är klar. Kärleken är tålmodig, ja. Om den uthärdar allt återstår att se.

Om du vill läsa skärvorna i rätt ordning

Förtjänar jag att finnas?
Den svåra konsten att fly från sig själv
Det bästa är inte gott nog
Vi slutade med en lögn
Är jag en människa bland människor?
Skeppsbrott
Att tukta en trädgård
När krukor går i kras

4 reaktioner på ”När krukor går i kras”

  1. Leif Strandberg

    Argt och starkt. Det du skriver är stor litteratur. Vilar på sanna upplevelser. Erfarenheterna ger kraft åt texten. Hoppas att texten kan ge något tillbaka till författaren. Och kom ihåg att rosor i ett sprucket krus ”är ändå alltid rosor”.

  2. Åh. Tack att du delar med dig! Så fint mitt i det ovissa och kanske svåra. Ilska och att uttrycka den är laddat med mycket upplever jag.

    En gång för många år sedan blev en nära vän så arg på mig, när jag hade blivit irriterad på henne, och hon gick ut genom dörren. Det kändes som ett straff, som att hon ville visa mig att det inte var ok att bli irriterad och ”bete mig så”.

    Och att slänga växter som dött tror jag på!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *